Äntligen får de som vet bäst styra
Vem saknar Boston consulting group nu?
”Så mycket pepp just nu när överläkare får styra om och bestämma över sina verksamheter efter medicinska (istället för ekonomiska/administrativa/politiska) behov. ’Detta är ju det vi är utbildade till! Det vi vill göra!’ som en sjukhusspecialistläkare glatt utropade i dag.”
Fanny Nilsson, läkare och vänsterdebattör, twittrar inifrån den svenska vården, som just nu ställs om på en enorm skala. Det byggs fältsjukhus, all övrig vård som kan anstå får anstå – allt för att kunna ge tillräcklig vård som till så många som möjligt när coronapandemin slår till med full kraft.
Som vanlig medborgare utan några djupare kunskaper om vården blir man imponerad över förmågan – och glad över att det är just specialisterna som leder detta arbete. De som är i verksamheten och kan den i praktiken.
Det är en billig poäng, jag vet, men i det här läget är det ingen som saknar Boston consulting group.
Det är förstås skillnad på en vårdapparat under ett krisläge och en i ett mer normalt tillstånd. Men utöver alla fel och missgrepp i byggandet och organiseringen av Nya karolinska sjukhuset så finns andra exempel.
Minns ni Margareta Sandback? Det var undersköterskan på akuten på Akademiska sjukhuset i Uppsala som kände på sig – nej, av erfarenhet visste – att det skulle bli krångel när man skulle byta leverantör av sjukvårdsmaterial. Så hon såg till att fylla förråden lite extra, även om det knorrades lite över trånga korridorer.
Att det skulle haverera så till den milda grad i flera regioner när Apotekstjänst tog över kunde nog inte ens Margareta Sandback föreställa sig. Men akuten på Akademiska klarade sig bra eftersom kunskap och erfarenhet hade fått styra.
I Stockholm råder just nu kaos i lokaltrafiken efter att SL beslutat gå ner på lördagstrafik även i veckorna – de räknar med färre passagerare när många jobbar hemma och med sjuka förare. Aftonbladet kunde sen rapportera att en del som faktiskt måste till jobbet inte kom med, och de som kom med stod som packade sillar; en statsepidemiologs mardröm.
Någonting säger mig att de inte pratat med så många i själva verksamheten, bussförarna. Förvånade, friska och lediga chaufförer sa i alla fall till Aftonbladet att de visst var tillgängliga för jobb, alla är inte sjuka.
När det här är över kommer det att finnas mycket att utvärdera och förhoppningsvis förändra. Det vore en fint om en av förändringarna blir att de som bäst vet hur samhällskritiska funktioner fungerar i framtiden får ett större inflytande över hur de ska organiseras.