Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

En invasion av lantisar har tagit över Stockholm

Nu jagas vi bort också från stadens kransområden

Inga riktiga stockholmare på Drottninggatan?

I slutet av femtiotalet hjälpte Birgitta Stenberg Stockholms förortskillar att fejka en cityimage. På den tiden började bilarnas registreringsskyltar med bokstäver. A stod för själva Stockholm och B för områdena strax utanför: ”Jag hade flera sportbilsägare skrivna på min adress, unga grabbar från förorten som inte ville ha B på sina bilar. A skulle det vara, för att slippa se ut som bönder”, berättade författaren för Dagens Nyheter 2007.

Tyvärr är det inte längre ball att bo innanför tullarna. Stockholms innerstad har förvandlats till ett reservat för invasiva landsortsbor. Regissören Mia Engberg tröttnade redan för 20 år sedan. I den aldrig färdigställda dokumentären Alla talar skånska skildrar hon dialektala bostadsrättsspekulanter som debatterar kvadratmeterpriser på östra Södermalm samtidigt som regissörens cykel mejas ned av en skånsk stadsjeep. Filmen slutar med att Mia Engberg traskar mot förorten till tonerna av sorglig musik.


År 2020 har Södermalm förvandlats till ett mentalt preventivmedel. Att ta tricken till city är liktydigt att mötas av dyra skor och döda ögon. Dessutom talar alla fortfarande skånska. I en tid när Skandinaviens enda stad möts av oförtjänt hat är det viktigt att klargöra att de flesta innerstadsbor inte alls är några riktiga Stockholmare. På samma sätt som de en gång reste till huvudstaden reser de till Åre och skriker ”vi kommer från Stockholm!” trots att de egentligen kommer från Åhus. Vi förortskisar har inte samma privilegier. Om jag skulle ställa mig på en parkeringsplats i Horndal och gasta ”jag har varit chefredaktör på Bon!” hade jag spärrats in.

På liknande vis som vi Stockholmare en gång fördrevs från innerstaden jagas vi nu bort från stadens kransområden. Tidigare i år tvingades medlemsklubben Bronx Sauna i Solna att bomma igen efter att kommunen hotat med en straffavgift på 400 000 kronor per månad om inte de livsförbättrande insatserna upphörde. Men nyligen berättade arrangören Michael Eklöf för sajten Klubbliv att han har hittat en ny lokal: ”Jag och frugan råkade köpa ett hotell med 50 dubbelrum i Arjeplog. Man kan ha rave på taket och så finns det bastu i källaren. Vi åker upp i sommar och ser vad vi kan göra.”


Jag vet vad vi kan göra: 10 000 sexpositiva Stockholmare möter sommaren i Norrbotten. Där kan vi njuta av varandra tillsammans med ursprungsbefolkningen utan repressalier från den sydstatliga ockupationsmakt som plågar huvudstaden. Minns att rätten till asyl är absolut även under en pandemi. Förhoppningsvis kan kommunen bistå med nödvändiga medicinska tester.