Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Ska nazister inte få publicera dikter?

Det är dags att ändra klassikerlagen – eller avskaffa den

Viktor Rydberg, Esaias Tegnér och Verner von Heidenstam

En nazistisk propagandasajt har inom ramen för ett par artiklar om diktarna Viktor Rydberg, Esaias Tegnér och Verner von Heidenstam citerat ur deras poesi.

Nu ska Svenska Akademien agera mot denna vanvördiga användning av det svenska kulturarvet. I första hand avser man att be nazisterna ta bort diktstroferna, under hot om en domstolsprocess, rapporterar Dagens Nyheter.

jag avundas inte den domstol som ska försöka avgöra vad den "andliga odlingens intressen" skulle innebära.

Till grund för detta åberopas en extremt okänd lagparagraf inom upphovsrätten som kallas för klassikerskyddet. Den har det i och för sig begripliga syftet att skydda särskilt viktiga verk, där upphovspersonen sedan länge är död, mot riktigt stötande användning.

Den tillkom 1960, men har ännu aldrig tillämpats i en domstol.

Det är ingen slump.


Den lyder: "Om litterärt eller konstnärligt verk återgives offentligt på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen, äger domstol på talan av myndighet som regeringen bestämmer vid vite meddela förbud mot återgivandet."

Att "kränker" i det har sammanhanget ska tolkas som ett mycket grovt övertramp är en sak, men jag avundas inte den domstol som ska försöka avgöra vad den "andliga odlingens intressen" skulle innebära.


50-talets förarbeten till lagen ger inte heller så där hemskt mycket vägledning. Som exempel på vad som skulle kunna vara förbjuden användning nämns att "klassiska musikverk ha gjorts till föremål för jazzparafraser och andra förvanskningar", och man tar också upp ett verk av Balzac som kraftig skurits ned i omfång, försetts med ekivoka kapitelrubriker och dessutom innehöll reklam för preventivmedel!

"Att det allmänna bör kunna ingripa mot förfaranden av detta slag är uppenbart" ansåg utredarna.


2019 skulle vi väl småle åt detta – precis som säkert en hygglig andel av befolkningen gjorde redan då – och frågan är förstås vad en domstol skulle anse är lika "kränkande" i dag? Zorn-kullorna som porrfilm? Någon rusig Strindberg-strof som reklam för nätdroger? Valfritt Carl Larsson-barn som sexobjekt?

Strax bredvid gloriösa rapporter om egna våldsdåd, fantasier om den ariska rasens frihetskamp och Hitler-hyllningar, står några gravt nationalromantiska och ibland rasbiologiskt anstrukna strofer av de tre skalderna.


I det nu aktuella fallet handlar det inte ens om någon förvanskning av verken, utan om att dikterna helt enkelt publicerats i ett extremt stötande sammanhang. Strax bredvid gloriösa rapporter om egna våldsdåd, fantasier om den ariska rasens frihetskamp och Hitler-hyllningar, står några gravt nationalromantiska och ibland rasbiologiskt anstrukna strofer av de tre skalderna.

Man kan naturligtvis bli heligt förbannad på hur deras verk på detta vis blir instrument i den nazistiska propagandan. Men att denna politiska kulturvandalism skulle vara olaglig har jag svårt att se, och jag kan heller inte tänka mig att det föresvävat personerna bakom sajten, som förmodligen aldrig hört talas om klassikerskyddet.


Det tror nog egentligen inte Akademien heller. 2005 uttalade man att paragrafen "förmodligen vore mycket svår att tillämpa, bland annat på grund av de höga beviskrav som skulle ställas."

Låt mig därför gissa att nazisterna inte kommer att lyda Akademiens påbud.
Varför i hela fridens namn skulle de bry sig, när de kan vara nästan helt säkra på att saken aldrig kommer att hamna i domstol, och när de, om så ändå skulle ske, lika säkert skulle blir friade?

Omvänt är de förmodligen glada över uppmärksamheten.


Den slutsats jag drar är att man nu antingen får skriva om lagen, så att den faktiskt kan användas. Men det skulle riskera att bli en rätt drastisk inskränkning av yttrandefriheten.

Eller så kanske det faktiskt är dags att avskaffa en lag som haft 59 år på att lämna pappret och ta steget ut i verkligheten.