Reportern var opartisk – men vem bryr sig?
Sveriges radio har granskat LSU-reportagen, men kritikerna kommer inte att ge sig
De granskningar av LSU, lagen om särskild utlänningskontroll, som en reporter på Ekot gjorde för två år sedan har nu granskats av Sveriges radio.
I den interna utredningen kommer de fram till att reportagen är opartiska.
Bakgrunden är vid det här laget vida känd.
En reporter på SR granskade bland annat den rättsosäkerhet som uppstår i samband med ett LSU-beslut. Det handlar om människor som pekas ut som säkerhetshot, men inte själva kan bemöta anklagelserna eftersom uppgifterna är hemligstämplade och kommer från Säkerhetspolisen.
Reportern som granskat fallen uppgav efterhand att en vänskapsrelation uppstått mellan henne och en av personerna hon granskat. Hon togs då ur tjänst under en tid för att senare säga upp sig.
Där hade berättelsen kunnat ta slut; en jäv-situation uppstod. Den hanterades.
I stället klev opinionssajten Doku in på arenan. De offentliggjorde reporterns relation med intervjupersonen, vilket blev startskottet för en ängslig medial debatt. Plötsligt hette det att Sveriges radio mörkat uppgifterna om relationen. Men vad har relationen egentligen för allmänintresse?
Jo, den hade varit av intresse om reportagen i sig var partiska. Eller om det visade sig att public service styrts av islamister som kuppat radion och förvandlat den till en propagandakanal. Så har inte hänt, även om det ibland verkat så när medierna under våren tävlat i att fördöma SR.
Nu visar det sig i stället att innehållet granskats och att inslagen betraktas som opartiska.
Kommer det att spela någon roll? Nej. För sådant spelar bara roll om vi verkligen talar om jäv, pressetik eller arbetsplatsfrågor. Men det är ju inte längre vad debatten handlar om.