Skämta aldrig om tysk polis
När krönikören skojade till det åkte pressfriheten ut genom fönstret – inrikesministern hotar med åtal
Vad ska man göra med poliserna om man upplöser poliskåren?
Med sina kopplingar till högerextremism, sin våldsamhet och sitt auktoritära sinnelag platsar de nästan ingenstans.
Att låta dem jobba med människor är ju uteslutet, inte ens djur bör man låta dem komma i närheten av. Tekniska yrken ger förutsättningar för bombbyggande, och vem skulle vilja bli klippt eller få naglarna putsade av någon som kan göra en nagelfil till ett vapen?
Så där tramsade den tyske kolumnisten Hengameh Yaghoobifarah på i rödgröna Tageszeitung häromveckan (15 juni) med anledning av kraven på att upplösa poliskåren i en del amerikanska städer efter BLM-demonstrationerna.
Han landade i att sopbranschen är den enda möjligheten och då ”på sophögen”, där de ”verkligen bara kan omges med avfall. Bland sina likar trivs de säkert själva bäst”.
Det är alltså en typ av underhållningstext vars humor bygger på att förstora upp verkliga eller inbillade tendenser in absurdum. Man kan dra på smilbanden åt den hårda tonen eller himla med ögonen åt smaklösheten i att jämföra poliser med avfall.
Om man inte är polis.
Eller kristdemokrat.
Eller inrikesminister.
(Eller möjligen renhållningsarbetare, men de har inte reagerat).
Efter bara några dagar hade tidningen polisanmälts för ”uppvigling” av två olika polisfackförbund.
Kristdemokratiska CSU twittrade ut ett foto på författaren med texten ”Den hatfyllda vänstern i Tyskland visar sin fula nuna”.
Och i söndags meddelade inrikesminister Horst Seehofer att även han ska anmäla texten för uppvigling eller möjligen förolämpning. Den här sortens språkbruk riskerar att leda till våldshandlingar, tror han.
Pressfrihet? Yttrandefrihet? De demokratiska grundvalar polisen faktiskt är satt att försvara?
Ut genom fönstret bara.
Mot medierna skjuter han ett skrämskott: Passa er. Pressen är inte så fri som ni kanske inbillar er.
Ja, det låter som något som skulle kunna ske i Turkiet, Ungern eller Ryssland.
Det närmaste man kommer i i Sverige är väl när Säpo 2001 lät åtala tidningen Brand för ett skämtsamt kravallnummer i Veckorevyn-stil, men då var i alla fall ingen minister direkt inblandad.
Seehofer (eller hans jurister) vet naturligtvis att artikeln inte kommer att bli fälld i domstol. Liknande utsagor har tidigare prövats och friats, till exempel ”Soldater är mördare” från 1995.
Som de Grönas tidigare ledare Renate Künast konstaterar (Taz 22 juni): Detta är politik. Det finns ju ingen saklig anledning för en minister att anmäla. Polisen kan själv inleda en undersökning om det finns misstanke om brott.
Men till den lag-ordning-törstande delen av befolkningen signalerar Seehofer hårda tag – påpassligt efter kravallerna i Stuttgart i helgen – och mot medierna skjuter han ett skrämskott: Passa er. Pressen är inte så fri som ni kanske inbillar er.
