Bakom listan finns hotet om våldet
Sannfinländarna – med plats i finska regeringen – har på en presskonferens presenterat tretton namn som de tycker är misshagliga då de "förtalat och skymfat partiet".
Det är namn på journalister, politiker och andra meningsmotståndare.
Vad säger man med en sån lista?
Att man har en högst relativ syn på yttrandefriheten, som alla totalitära och auktoritära rörelser.
Att man har gott självförtroende, precis som alla högerpopulistiska rörelser nu.
Man ska vara försiktig med att ständigt jämföra med 30-talet, men Finland har en otäck tradition av våld i modern tid. Lapporörelsen kidnappade företrädare för arbetarrörelsen, spöade upp dem och körde dem till ryska gränsen. Tre avrättningar är dokumenterade. Man gick över gränsen när man kidnappade presidenten för skjuts till Sovjet.
Sannfinländarna har ingenting med Lapporörelsen att göra, och till skillnad från SD saknar man fascistiska rötter. Likväl har Finland en högerextremistisk rörelse som växer. Det var den som Svenska motståndsrörelsen nyligen besökte. En galleria stormades och två nassar sitter nu häktade.
Det finns en dialektik mellan den utomparlamentariska extremhögern och den etablerade högerpopulismen. Hur sambandet ser ut är svårt att säga, men om ett riksdagsparti hetsar tillräckligt mot tiggare, står snart deras läger till slut i brand.
Det är därför det bakom såna här listor och namnutpekanden alltid finns ett hot om våld, även det inte är avsikten.
I Sverige har Avpixlat etcetera publicerat namn och adresser på journalister de ogillar med den indirekta uppmaningen att de ska skrämmas till tystnad.
"Häftigt", tyckte Jimmie Åkesson i somras, när han kommenterade Sannfinländarnas valframgångar.