På jakt bland skuggor, kroppar och bjällerklang
En snål, hård, sniken, grinig, girig, lysten gammal syndare letar efter julen i ett tandblekt Stockholm
En liten tid, vi leva här, med mycket möda och stort besvär.
17:40 Stockholm city, slutet av december. Vart jag än går för jag med mig min egen låga temperatur. Ändå har någon klåfingrig påläggskalv på Schibsted kläckt idén att jag och fotograf Andreas Bardell ska ”jaga julstämningen på stan”. Vi har stämt träff på Plattan, Sergels torg. Områdets bohemiska Klarakvarter har sedan länge jämnats med marken, till förmån för något slags upplysta jätteälgar.
17:50 Under jätteälgarna är det fullt i butikerna. Än har tyvärr inte det moderata, Beckett-klingande lagförslaget att sänka gränsen för när vaccinpass ska användas till noll personer trätt i kraft. Synd, eftersom jag trots allt gillar julen. Jag gillar bara inte människor.
18:00 Vad IOGT-NTO än hävdar är julen, eller åtminstone jag, beroende av alkohol. Jag har en last som håller mig fast, som sången säger. Har druckit två enheter. Bardell är förhoppningsvis vit. Det är annars en sådan dag när man egentligen vill krypa upp i en fåtölj med en flaska glögg och spränga sig själv i luften.
18:10 En presentation av undertecknad kan vara på sin plats. Liksom Ebenezer Scrooge i Charles Dickens En julsaga är jag en snål, hård, sniken, grinig, girig, lysten gammal syndare. Tidigare under dagen har jag, förmodligen för att finna julefrid, köpt ett lageraktiebolag. På vår första dejt sa min fru att jag kan räkna med henne när revolutionen kommer. Hon kan räkna med mig när kvartalsrapporten kommer.
18:20 Handlar hexapeptid 8, en syntetisk kosmetika mot rynkor, på Åhléns. Hittar dessvärre inget som hjälper mot förljugen champagnesocialism.
18:25 Jag lovar att inte använda mitt ofödda barn som material till den här texten. Jag lever ändå inte i fullständig avsaknad av moral.
18:26 Det enda som kan göra den här ”jultexten” julig är om jag försöker bygga stämning runt mitt ofödda barn. Beräknad födsel är, när allt kommer kring, runt jul. Välj andra föräldrar, få andra resultat. Om ungen är den smorde, vem är då jag? Jo, Gud.
18:30 Flanerar till NK:s julskyltning. Årets upplaga är titulerad ”a brand new christmas story”, men minner mer om kalabaliken utanför: Skuggor, kroppar, bjällerklang, ackompanjemang, fan och hans moster; drivor av etikbefriade Prada-kloner som smetas ut likt blyerts mot snön.
18:40 Lägger min ryggsäck i hörnet av skyltningen. Där får den en särskilt bombliknande uppsyn som under några sekunder skingrar troppen av människor. Bardell kan plötsligt göra sitt jobb – förnedra mig, alltså. På våning två hänger en pälskavaj utan knäppning från Namacheko som jag ämnar betala med mina mediehorerier. Det är viktigt att hålla fast vid sina drömmar.
18:50 Efter att ha bombhotat julskyltningen är det tid för skridskor.
I Kungsträdgården skakar pundarna av köld. För dagen är jag klädd i en leopardmönstrad jacka och brun racingoverall. På skridskobanan cirkelåker barnfamiljer. För att delta i hamsterhjulet för bottenfrusna småsjälar förväntas jag hyra ett par skridskor till en kostnad om 70 kronor timmen. En svårknäckt nöt, men Bardell behöver faktiskt känna att hans jobb innehåller mening, hans dag ska inte reduceras till intet, det är för fan jul, varför jag ger med mig.
19:00 Här står man, i djungelmönster och brun overall, alldeles skitblöt i arslet. Bakom mig susar livets frågor: Vem är jag? Vem försöker jag vara? Varför gör jag det här?
19:05 Måste verkligen sluta ställa upp på sådana här losergrejer. Det enda jag vill ha är en drink, skärmen på min telefon och trettio minuter av stillhet utan att någon enda människa talar till mig.
19:10 Ett barn skriker i medfödd, men knappast upphörande, ångest.
19:20 En åttaårig jultidningsförsäljare pulsar i snön. Årets premie består av ett innehav i fonden HSBC GIF Brazil Equity som passar unga investerare med lite högre riskprofil. Riktigt driftiga säljare erbjuds även Avanzas förmånliga superlån.
19:30 På Konstnärsbarens bakficka har kvällen bara börjat. Förr arrangerades här Lelles torsdagsklubb, kulturinstitutionen som sedan 1996 erbjudit Stockholms seniorer allsång i åtsittande riskgruppsmiljö. Ursprungligen var arrangemanget ett appendix till Sveriges Radios lördagsprogram Frukostklubben. Nu har många av gästerna troligen kilat vidare. I ett hörn sitter i stället ungefär 80 miljarder i börsvärde, uniformt klädda i paisleymönstrade flugor. Men vi direktörer måste hålla ihop, varför jag slår mig ned.
19:40 Bartendern har förstått att vi är från Aftonbladet. Nu försöker han dessutom tala med mig. Men det går inte, han lägger krokben för texten, det vore orimligt att fylla den med något annat än mig själv. En liveorkester spelar i hörnet. Bardell lovar att inte fotografera dem ”så här i coronatider”. Däremot yttras inget om att inte skriva om dem. Var man måste göra sin plikt i angiveriets tidevarv.
19:50 En rivig glögg tillsammans med ännu en öl skickas fram. Omsluts av någonting som liknar värme. Bardell lämnar mig ensam i Stockholmsnatten. Han ser, för första gången i kväll, lycklig ut.
20:10 Mer sprit! På Aktiebolaget Hotel & Restaurant Riche händer samma gamla vanliga. Eventchefen, en ”känd Stockholmsprofil”, står i kortärmad skjorta och rullar tummarna som vanligt. Runt ett bord faller några seglarjackor fullare och fullare i varandra. Sandhamn backar minsann inte för lite småkyla. Minst en av dem får i vart fall en snövit jul, till en kostnad av 800 kronor inklusive utkörning.
20:30 Beställer en drajja i baren. ”En dirty?” frågar bartendern. ”Helst två”, svarar jag.
20:40 En man med bosnisk brytning skriker av glädje i sin lur: ”I was dancing in the streets, screaming ’I went to prison, I went to prison’.” För första gången i kväll får jag lust att prata med någon. Lägg band på dig, Andersson.
20:41 Lägger band på mig.
20:50 Trängseln ökar. Var är det moderata coronautskottet när man behöver dem? Finns det verkligen inga restriktioner som specifikt riktar sig mot cocktailminglande girl boss-ladys i trettioårs-åldern? Jag avskyr subkulturen ”thirty and flirty”.
21:00 Går därifrån. För full för att komma ihåg att betala. Förhoppningsvis läser inte Stefan Lindström, barchef på Riche, Aftonbladet Kultur. Om du ändå gör det: Ställ fakturan till Aftonbladet Hierta AB. Referens: Karin Pettersson.
21:05 På Stureplan står tre vise män med rökelse, myrra och hascholja. Det visar sig vara rusentusiasterna i raptrion Original Dunder Zubbis.
21:15 Traskar planlöst runt. Saknar Bardell.
21:20 Allting är så rent, så obehagligt rent, detta är den smutsigaste månaden på året men Stockholm city är ändå tandblekt ned till minsta kullersten. Insikten hugger tag i mig, skulpterar mitt redan obefintliga humör till svart is. Det finns ingen julstämning här, det enda som existerar är en segdragen skuggtillvaro vid baltiska havets strand.
21:25 Mobilanteckning: ”Birger kung har blivit MAX – denna fascistoifa verksamhet” (sic erat scriptum).
21:30 I dag har jag roat mig. Stockholmsbörsen minus 0,42 procent. Temperaturen ligger stadigt runt nollan. Livet är en lång rad dagar.