Kriget mot SVT
Kulturministern jagar På spåret – samtidigt som ökände mediekungen tar över svensk tv-underhållning
I måndags köpte mediegiganten Rupert Murdoch tv-bolaget Shine Group av sin dotter Elisabeth Murdoch för 4,3 miljarder kronor. Samtidigt fick Elisabeth en styrelseplats i Ruperts maktbolag News Corporation.
Kanske var affären bara en ekonomisk fint inom familjen, men resultatet blev i alla fall att Rupert Murdoch – den ärkekonservative medieoligarken som aldrig tvekat att utnyttja sina kanaler för politiska syften – för första gången klev in på den svenska mediemarknaden.
Rupert får nämligen inte bara kontroll över Shine Groups tv-produktioner (bland annat The Tudors och Masterchef) utan även det svenska tv-produktionsbolaget Metronome Film och television. Ett bolag som i sin tur äger Meter television, Stockholm–Köpenhamn, Filmlance, Friday TV och 1000 apor.
Metronome-bolagen ligger bland annat bakom Big brother, Idol, Bonde söker fru, Svenska Hollywoodfruar, Så ska det låta, Stjärnorna på slottet, Ensam mamma söker,Farmen, Expedition: Robinson, Körslaget, Färjan, Jeopardy, Bygglov, Lyxfällan, Vem vill bli miljonär, allt som Filip och Fredrik någonsin gjort, alla Beck-filmer och Alex Schulmans skämtsajter på internet.
Det är en imponerande lista. Metronome är Nordens största tv-producent och omsatte i förfjol 519 miljoner kronor. 2009 köpte Shine Group Metronome av Aftonbladets ägare Schibsted.
Samtidigt som köpet genomförs rycker Lena Adelsohn Liljeroth ut på ett korståg för att motverka osund konkurrens i den svenska tv-underhållningsbranschen. Något förvånande är hennes måltavla Sveriges Television.
I mars påbörjas utredningen om SVT:s nya sändningsavtal och kulturministern har tydligt markerat sina avsikter. Hon vill stoppa sponsring i SVT och vill att SVT slutar sända underhållningsprogram. Man ska inte göra det som ”andra aktörer” kan göra. I ett tal för några veckor sedan betonade hon att SVT ska bli mer en kulturkanal, att man ska göra tv utan ”kommersiella sidoblickar” och att SVT inte ska utnyttja sin stabila finansiering till att konkurrera med aktörer som ”måste klara sig på kommersiella intäkter”.
Frågorna hopar sig.
Vem ska bestämma vad som är ”underhållning”? Räknas SVT:s helt unika musikbevakning? Är reklamfri underhållning något andra aktörer inte kan leverera? Men framför allt, vilka ”aktörer” är det kulturministern egentligen vill skydda från SVT?
Att hon vill ge TV4 en fördel är ganska uppenbart, den kanal som har störst likheter med SVT, men de viktigaste aktörerna inom underhållningsbranschen är för tillfället produktionsbolagen.
SVT gör 50 procent av sitt innehåll själva, Den andra halvan består av inköpt material eller samarbeten med olika produktionsbolag, enligt SVT:s chef Eva Hamilton. Övriga kanaler producerar inga underhållningsprogram själva. Programidéerna kommer från produktionsbolagen. De är de som köper in eller uppfinner formaten och säljer sedan in dem till kanalerna i en mer eller mindre krånglig process. Och även om konkurrensen ser stor ut på pappret, är ägarna få.
Den andra jätten på den svenska tv-underhållningsmarknaden heter Zodiak entertainment och ägs av ett italienskt familjeföretag vid namn De Agostini.
Zodiak entertainment äger Jarowskij ( Solsidan, Melodifestivalen 2011, Fångarna på fortet) Mastiff ( Let’s dance, Paradise Hotel, Så mycket bättre, Kungarna av Tylösand, Mauro och Pluras kök) samt Yellow bird som filmatiserar svenska deckare, bland annat Millennium-serien.
Adelsohn Liljeroths försök att utmåla SVT som en koloss som kväver små underhållningsentreprenörer är helt enkelt falsk. Svensk tv-underhållning görs i dag av internationella tv-konglomerat som opererar långt bortom en kulturministers räckhåll.
Men hon har fortfarande makt över public service-bolagen.
Public service kan vara en faktor som breddar marknaden och breddar vår syn på vad som är underhållning. Dels genom att vara en beställare som kan ställa krav, dels genom att anlita fler än de största producenterna.
”SVT har ett särskilt ansvar för att stödja Sveriges oberoende producenter” skrev Strix vd Robert Aschberg häromåret i en debattartikel där han beklagade sig över att SVT är en krånglig kund som helst gör allt själv.
Att som kulturminister jobba hårt för att stoppa På spåret och Melodifestivalen samtidigt som en av världens mest aggressiva och politiserade medieägare köper in sig i den svenska tv-marknaden är hårresande.
Det återstår att se hur intresserad Rupert Murdoch är av att detaljstyra svensk tv-underhållning, men man kan konstatera att han sedan i måndags äger stora delar av den.
Och det är uppenbart att Lena Adelsohn Liljeroth inte är det minsta intresserad av att motverka monopol och snedvriden konkurrens i tv-branschen. Hennes personliga krig mot SVT bottnar i något annat.
Det blir allt mer oklart vad.