Den fåfänga jakten på svenskheten
Daniel Strand om partiledaren som inte behöver kunna sina klassiker
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2017-11-22
Är svenskarna dumma i huvudet? Diskussionen efter Ebba Busch Thors misslyckade läxförhör i Aktuellt har kommit att handla om behovet av bildning i den påstådda kulturskymningens Sverige. Debattörerna verkar befinna sig i två motsatta läger: å ena sidan de som i likhet med Martin Aagård (Aftonbladet 16/11) anser att staten inte ska lägga sig i medborgarnas kulturkonsumtion. Å andra sidan de som anförda av Erik Helmersson (DN 16/11) hävdar att Gösta Berling-gate bara bekräftar behovet av en statligt regisserad andlig upprustning.
I stort sett samtliga skribenter har dock missat att kristdemokraterna aldrig har föreslagit en bildningskanon i största allmänhet, utan en lista över litterära verk som anses reflektera och befästa så kallade svenska värderingar.
Det ursprungliga utspelet i frågan gjordes under fjolårets Almedalsvecka, då Busch Thor framför en stor svensk flagga betonade vikten av att återupprätta fosterlandets stukade ideal. Kristdemokraternas skolpolitiska talesperson Annika Eclund underströk i samma veva att böckerna på listan ”måste överensstämma med de värderingar som vi har i Sverige”.
Kristdemokraternas förslag handlar alltså inte om att svenska skolbarn ska förkovra sig i Sofokles och Joyce, utan att de ska läsa texter som anses vara utmärkande för den så kallade svenska kulturen. Precis som den femton år gamla idén om ”körkort i svenskhet” bottnar hela förslaget i en outtalad föreställning om att det finns ett antal texter, konstverk och idéer som tillsammans bildar en ”svensk kultur” som ”vi” svenskar på ett naturligt sätt är delaktiga i.
Att det påstådda behovet av en kulturell kanon alltid framförs i integrationspolitiska sammanhang är ingen slump: eftersom invandrare inte anses ha fått de svenska värderingarna med bröstmjölken är det de som måste läsa Heidenstam. Inte vanliga svenskar som Ebba Busch Thor.
Det pinsamma med incidenten i Aktuelltstudion handlar därför inte om den kristdemokratiska partiledarens eventuella brist på bildning, utan om att hennes tafatta tystnad slår hål på hela idén om en kultur som omfattas av alla svenskar. Inte ens den blonda kristna riksdagspolitikern från Uppsala vet något om Selma Lagerlöf eller August Strindberg. Om det går att dra någon slutsats av Gösta Berling-gate är det att högerns jakt på ”svenskheten” är ren metafysik.
Daniel Strand