Hon borrade i rasismens USA
Anneli Jordahl: Toni Morrisons betydelse kan inte överskattas
En av litteraturens giganter, Toni Morrison, har avlidit. Hon bodde i New York och blev 88 år gammal. Morrison berikade romankonsten med sitt vindlande, täta och rytmiska språk som borrade djupt i den mörkaste amerikanska historiska myllan. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 1993.
Toni Morrison debuterade 1970 med romanen The bluest eyes, De blåaste ögonen som den hette i svensk översättning, 1994. Hon skrev om de svartas historia, slaveriet och om kolonialismen. Några av hennes mest kända titlar är Solomons sång, Tjärdocka (1982), Älskade (1988) och Jazz (1993). Romanerna visar hur rasismens brutalitet krossar familjer. Fattigdom och vanmakt bryter ned, och kvinnorna drar det tyngsta lasset.
Tolv av hennes verk finns översatta till svenska.
Intellektuellt brådmogen läste hon redan som flicka de ryska klassikerna och Jane Austen.
Morrisons stil äger en brutal skönhet, som påminner om Jamaica Kincaids råhet. På svensk mark bär Morrisons moralfilosofiska och fabelartade inslag, likheter med både Sara Lidman och Selma Lagerlöf.
Toni Morrison växte upp i en arbetarfamilj i stålstaden Lorain, Ohio. Intellektuellt brådmogen läste hon redan som flicka de ryska klassikerna och Jane Austen. Senare doktorerade hon i engelsk litteratur.
Ensamstående mödrar och kvinnlig vänskap är återkommande teman i Morrisons berättarkonst, liksom hem och hemlöshet. Men Morrison skrev inte några tidstypiska självbiografiska verk på 70-talet, hon hade ingen uttalad feministisk riktning.
Inte heller var hon epiker utan gled mellan tid och rum i modernistisk tradition. Jämfördes ofta med William Faulkner. I Jazz – på svenska i Kerstin Halléns översättning - växlar hon mellan på bomullsfälten i södern och Harlems storstadsliv på 20-talet. Under arbetet med romanen studerade hon jazzens rytmer.
För romanen Älskade – på svenska 1988 – tilldelades hon Pulitzerpriset för bästa skönlitterära verk. Den bygger på en verklig händelse, då en förslavad kvinna på rymmen infångades av slavjägare. Kvinnan valde att döda sitt barn av barmhärtighet. I Morrisons tappning hemsöker barnet sina närmaste och spökar.
År 2006 utsåg New York Times boken till den bästa amerikanska romanen de senaste 25 åren.
Toni Morrisons betydelse som förebild för afroamerikanska författare går inte att överskatta. Som förläggare på anrika förlaget Random House gav hon ut sina efterföljare. Hon var också professor i litteratur vid Princeton University och verksam som litteraturkritiker och essäist.
Stort inflytande i postkoloniala studier har essäsamlingen Mörkt spel – Vithet och den litterära fantasin. I den granskar Morrison hur vita författare påverkas av rasismen och hur den kommer till uttryck i litteraturen. Rollen som de svarta får är ofta stereotyp, ”det svarta” blir en katalysator. Väcker skräck eller sexualitet. Eller står för stoisk godhet. Ungefär som arbetarklassens roll i den borgerliga romanen.
Hon var en typ av författare som tilltalade både kräsna kritiker och hängivna läsare
Ja, hennes författarskap har influerat många. Troligtvis hade inte Colson Whitehead kunnat skriva Den underjordiska järnvägen som en mytisk saga med spökeffekter om inte Morrison gått före, vilket Kristoffer Leandoer skriver om i en essä.
Hennes sista roman blev Gud hjälpe barnet, på svenska 2015 i Helena Hanssons översättning. En samtidsskildring som är ovanligt rakt berättad för att vara en Morrison. Återigen en destruktiv mor och dotter – relation. Om en ung kvinna som försköts av sin mor på grund av sin mörka hud. Rasismens internaliserad och projicerad.
I den litterära världen blir det tomt efter Toni Morrison. Men hon var en typ av författare som tilltalade både kräsna kritiker och hängivna läsare. Ingen risk att hennes gärning glöms bort.