Lite för smart om en sprickande cyniker
Lennart Bromander om ”Tomma hjärtan” av Juli Zeh
Uppdaterad 2019-09-23 | Publicerad 2019-09-21
Juli Zehs roman Tomma hjärtan utspelar sig i en nära framtid, men en hel del har hunnit hända sedan nutiden. Inte minst har det grovt populistiska partiet Myndiga Medborgare tagit makten och med framgång börjat avveckla all politisk verksamhet och lämna över skötseln av Tyskland till marknaden.
Huvudpersonen Britta har ett harmoniskt familjeliv med man och barn men har ett lika avancerat som apart sätt att försörja sig. Tillsammans med den dataskicklige Babak driver hon ett företag, som hjälper suicidala människor att återfå livstron. Det låter behjärtansvärt, men det finns ju somliga som trots allt bistånd ända inte vill leva vidare.
Britta erbjuder ett tolvpunktsprogram med olika raffinerade och tuffa tester, och den som fortfarande är kvar vid punkt tolv bedöms vara lämplig som självmordsbombare och säljs med god avans vidare till hugad organisation av typ IS eller ”green power”.
Brittas cynism är total, men den visar sig med tiden ha sina sprickor, och hennes hjärta är möjligen inte alldeles tomt. Juli Zeh är en författare med smak för konstruktioner, och utifrån Brittas självmordsbombarservice utvecklar hon en hisnande och kanske väl smart intrig. Den är dock mycket spännande att följa. Väsentligaste tråden i Tomma hjärtan är dock historien om Brittas krackelerande cynism.
Juli Zeh är en hyperintelligent och spirituell författare, och hennes fiffighet är henne litet i fatet, hennes samhällskritik blir mer roande än drabbande. Jag läste den här romanen när den kom på tyska för ett par år sedan, men det är först nu när jag läser om den i utmärkt svensk översättning som det slår mig att Juli Zeh här framstår som något av en tysk PC Jersild. Samma intelligens som också speglas i den klara stilen, samma typ av humor och en obegränsad fyndighet i intrigknåpandet. Även Jersild har också ofta gisslat samtiden genom att förlägga handlingen några år in i framtiden.
Annars tillhör Juli Zeh en grupp av extremt framgångsrika tyska romanförfattare födda kring 1970, förutom Juli Zeh, Julia Franck, Judith Hermann och Jenny Erpenbeck. De är alla distinkt personliga men också med mycket gemensamt, till exempel skriver alla fyra en pigg, spänstig och modern tyska, som skiljer sig väldigt mycket från den som skrevs under Thomas Manns glansdagar.
Juli Zeh är en mycket produktiv författare, året före Tomma hjärtan kom en stor, tyngre vägande roman som handlar om utvecklingen i en by i Brandenburg efter murens fall, Unterleuten. Den tycker jag Weyler ska låta översätta nu.