Polisjakt vid poesins gräns
Publicerad 2012-05-16
Arne Dahl förnyar deckargenren
I Arne Dahls snabbt växande deckarrike har huvudpersonerna sedan en bok tillbaka flyttat och ingått i nya konstellationer. Det är den hemliga Opcop-gruppen med Paul Hjelm i spetsen och en grupp utvalda utredare från Europas alla hörn som ersatt den lite provinsiella A-gruppen.
Hela havet stormar skiljer sig i intrigen inte stort från andra deckare: det är plötsligt upptäckta seriemord, våldsamheter, smarta skurkar och ännu smartare poliser. Det är spänning. De från början tydliga komponenterna är att det någonstans pågår kannibalism, att personer med stort inflytande inom olika fält mördas. Och framför allt att Opcop-gruppen har ett fint samarbete.
Det skulle kunna vara lätt att göra sig lite lustig över denna grupp. Ihopplockad från syd och nord, väst och öst, skapar den ett europeiskt mikrokosmos. Med samma dominans som inom EU: det är Nord och Väst som har störst mandat. Gruppen resonerar sig fram till vägar vidare och så småningom till lösningar. Begreppet den sokratiska dialogen är till och med utskriven i texten. Själv tänker jag bland på Little Einsteins.
Utan att avslöja för mycket av handlingen kan man säga det finns två teman: den genetiska forskningens etiska problem – i förlängningen människans mänsklighet – samt efterdyningarna av kalla kriget, kommunismens fall och den frispelande kapitalismens konsekvenser.
Mot dessa storskaligheter ställer Arne Dahl alltså de konstruktiva samtalens kraft. Dialogerna och diskussionerna är vad som bär deckarbygget. Till skillnad från andra i branschen som låter bestialitet och olika cliffhangers rädda helheten, arbetar Arne Dahl oerhört systematiskt med nystandet, slutledningarna.
Den som vill förfäras av stympningar, morbida bestraffningar och framför allt obegripligt onda människor, har inget att hämta hos Arne Dahl och för det är jag honom tacksam. Alla kriminalromaner bygger på ett visst mått av fantasi, saga, orealistiska handlingar. Övertydliga konflikter och tydliga figurer. Men här finns också en begriplighet och en förståelse för mänskliga processer som är långt mer humanistisk än det de gängse svenska deckarna uttrycker.
Arne Dahl sägs ha förnyat deckargenren. Språkligt är detta helt tydligt, det finns avsnitt i Hela havet stormar som är nästan poetiska. För att inte tala om humoristiska.
Kanske snuddar författaren rentav vid satirens gräns när musklerna spänns och människan, polisen, övervinner brottslingen och även sig själv.
PROSA
Hela havet stormar
Arne Dahl, Albert Bonniers förlag