Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

100 procent ondska

Publicerad 2012-03-23

”Havsmannen” en stark skiss av 80-tal, förakt och om en flickas väg mot vuxenlivet

tillbaka i 80-talet Carl-Johan Vallgren (född 1964) är uppvuxen i Falkenberg där boken utspelar sig.

Först tänker jag: han har lämnat skrönorna. Sen: nja, inte helt. Kanske kan man kalla Carl-Johan Vallgrens Havsmannen en roman i den magiska realismens tradition, där det lätt igenkännliga bryts mot det fantastiska och övernaturliga.

Det lätt igenkännliga handlar om utsatta barn till alkoholiserade föräldrar, mobbning, sadistiskt djurplågeri och en oförstående tafatt vuxenvärld. Om lyckosamt snatteri och en rejäl rävsax av hot och omöjlig skuld.

Det är åttiotal i Falkenberg. Huvudpersonen, Nella, går i nian och är bara lite utanför men beskyddar och tar hand om sin helt utmobbade lillebror Robert. Det är ur Nellas perspektiv historien berättas, vilket betyder att mycket av psykologiserande förklaringar och samband helt enkelt uteblir. Världen är stor och svår att förstå, och Vallgren försöker inte göra sin huvudperson allvetande eller överklok. Så långt är Havsmannen en ganska lyckad, om än något schematisk, ungdomsskildring.

Men något händer när själva titelpersonen gör entré, havsmannen, den manliga sjöjungfrun. Nu skruvas det hela till en saga om telepatisk kommunikation, människans relation till det okända, godhet och ondska. Havsmannen är en hybrid, både djur och människa. Det tema som förstärks när han gör entré är hatet och föraktet mot det som är annorlunda, svagare. Från en ihjälplågad kattunge till lillebror Robert med de tejpade glasögonen till den sargade havsmannen löper en tråd av mänsklig ondska som är så hundraprocentig att den blir – som en skröna.

Havsmannen är lite av en mellanbok. Men det skulle bli en fin film i rätt händer. Om inte annat så för åttio­talsskildringen. Om fyrtiotalisterna hade svartvit tv och Ingos världsmästartitel så har sextiotalisterna blippande syntar,

pastellfärger och de sista resterna av folkhemmet. Detta är inget Vallgren egentligen mer än antytt, romanen är mer som ett utkast, en ungefärlig roman. En skiss med ett par starka scener. Men också ett fint porträtt av en flicka på väg mot vuxenblivandet.

Prosa

Havsmannen

Carl-Johan Vallgren, Albert Bonniers förlag