En amerikansk stjärna äntligen på svenska

Anna Hallberg om Adrienne Richs rika poesi med jätteperspektiv

helskärm

Det är egentligen ingen tjock diktsamling, drygt femtio sidor om man bortser från efterord och kommentarer. Ändå är min första reaktion: Det är för mycket! För många trådar, sidospår, referenser och blinkningar. Jag kan inte läsa en ”atlas” över hela världen i ett stycke. Så typiskt amerikanskt, detta jätteperspektiv, som samtidigt gör anspråk på att uppmärksamma det specifika och perifera.

Sen läser jag An atlas of the difficult world i original. Sen läser jag den på svenska igen, därefter växelläser jag mellan engelska och svenska och känner mig som spindelhonan i den långa första diktsviten. Hon som rör sig mellan distinkta platser, ”från ljusveke till korghandtag till ljus, i luften, under lampan” och låter väven växa medan hon arbetar.

Det är en enkel bild men den fungerar. Dikten flätas ihop under läsningen och lyckas sammanbinda historiska erfarenheter av förtryck och våld. Stephen Roy Carrs dödsskjutning mot två lesbiska kvinnor 1988 är ett av många dokumentära inslag. ”Jag vill inte veta hur han förföljde dem” skriver Adrienne Rich, och fortsätter: ”men detta är inte min mardröm”.

I ett fylligt efterord kommenterar Athena Farrokhzad inledningssviten: ”På några få rader öppnas en hundraårig tidsrymd i dikten, där inbördeskriget i USA ställs bredvid massakern på ursprungsbefolkningen under artonhundratalet, som i sin tur ekar i medborgarrättsrörelsens kamp och Vietnamkrigets förödelser.”

Adrienne Rich föddes 1929 i Baltimore och dog 2012 i Santa Cruz, Kalifornien. I Sverige har hon mest varit känd som feministisk teoretiker, två av hennes essäböcker översattes på åttiotalet, det här är första gången en hel diktsamling ges ut på svenska. Vilket kan tyckas märkligt då hon tillhör efterkrigstidens mest lästa och älskade amerikanska poeter, hon har dessutom tilldelats de flesta prestigefyllda kritikerpris en poet kan få.

Att Ellerströms och översättarna väljer att premiera en enskild diktsamling framför ett spretigt urval hedrar dem. Det är mycket roligare, och schysstare mot originalet, att läsa en diktbok från pärm till pärm, som den var tänkt från början. Sen hjälps det inte att den där tillvända kommunikativa pratigheten som är så självklar i amerikansk retorik, och som Rich använder sig av och spelar med, inte riktigt flyter lika bra på svenska.

Samlingen Atlas över en invecklad värld landade på hallmattan samma dag som jag hörde om Toni Morrisons död. De tillhörde samma generation och det skilde bara två år dem emellan. I sitt efterord skriver Farrokhzad om Rich: ”Hon är en tidig kritiker av antagandet att den neutrala kvinnan är heterosexuell, vit och välbärgad: svarta kvinnors kultur- och kunskapsproduktion är en av hennes viktiga inspirationskällor.”

Den kunskapsproduktionen är en av anledningarna till att ta sig an Richs kartografier över vår invecklade värld. Men om inte också sången och ljuset, klangen och rytmen svängde spindeltrådslätt över ensamheten, så vore det inte lika bra poesi. I en av samlingens kortare dikter, ”Mörkerljus”, skriver Rich förkrossande enkelt:

”Tidig morgon. Grå är luften.

Gråa är husets och bänkens masonitskivor,

röda krukväxtens utslagna kronblad,

blå himlen som ska klyva

den här dimman.”

Anna Hallberg
Boken har översatts av Athena Farrokhzad som medarbetar i Aftonbladet Kultur, därför recenseras den av Anna Hallberg, kritiker i Dagens Nyheter.