En debut som redan är klassisk
Pia Bergström läser en imponerande manssaga
Publicerad 2018-04-10
Romanen är kort, bara 174 genomlysta sidor men den känns omedelbart som en klassiker. Daniel Magariels berättelse om två bröder, 12 och 14, som efter en krigisk skilsmässa och en bitter vårdnadstvist i Kansas följer med sin pappa för att börja ett nytt liv i Albuquerque är avskalat och närmast barnsligt saklig. Mellan raderna vidgar den sig efter hand till en familjetragedi.
Jag-perspektivet är den yngre broderns, den mest naive och pappalojale. Under bilresan är han lycklig över att lämna den svekfulla mamman som man förstår varit deprimerad och sängliggande men som fadern skamlöst demoniserar inför sina söner. Nu ska de äntligen ”begrava den satmaran” och allt ska bli bra.
Men allt blir inte bra. Det är svårt för båda pojkarna att börja i nya skolor, pappans pengar börjar snart sina, han blir labil, nyckfull och våldsam och låser in sig dygnsvis i sitt rum. Pojkarna inser att han tänder på men de når liksom inte fram till honom, han lever i sin egen påtända värld och de får klara sig själva. Om inte den äldre brodern jobbade extra i en mataffär skulle de inte ha något att äta. Familjens fria fall och normalitetens sammanbrott i den varma, låsta lägenheten med stängda fönster som den paranoide fadern klistrat för med pizzakartonger för att ingen ska se in, skildras genom den yngste sonens oskuldsfulla matter of fact-iakttagelser.
Rädsla och grov misshandel, förgiftande skuldbeläggningar, systematiskt ljugande för att låtsas vara med på den allt galnare faderns söndra och härska-taktik – även den yngste lär sig knepen att överleva.
Ändå har scenernas råhet och brutalitet och de gränslösa svek som föräldrar är kapabla att begå mot sina egna barn en slags litterär renhet, poesi och sanning. Ökenstadens dammiga ljus, broderkärleken som på sätt och vis tvingas fram av de hårda omständigheterna. Luftballongfestivalen där bröderna slösar lönepengarna vid skjutstånden och sen blir rånade på resten vid parkeringen, triumfen när den äldre, mobbade brodern briljerar på baseballplanen. Livsviljan segrar. Det barnsliga övervinns och den onda fadern överlistas av sönerna – visst är det ingredienserna i en klassisk manssaga.
En av pojkarna är en imponerande debut där inte ett ord, en paus eller skiljetecken känns onödigt, förstås också tack vare den erfarna översättaren Meta Ottosson. Personligt smärtstoff – Magariels egen pappa missbrukade droger – har förvandlats till högstående universell litteratur.