Kravaller i konsthallen

Ulrika Stahre

Medier och polis under lupp

Kravallerna i Husby, som startade i slutet av maj 2013 då en man sköts till döds av polisen, är utgångspunkt för Natascha Sadr Haghighians utställning Fuel to the fire på Tensta konsthall. Entrén är mäktig på det aktivistiska sättet: tidningssidor med foton på brinnande bilar, uppsatta på terass­värmare. Dramat kan börja.

Bilderna, sådana som publiceras i alla tidningar, är suggestiva och våldsamma. Stora eldsflammor och kravallpolis, vem som helst förstår att här inte bara händer det saker, det händer farliga saker. Sådant som blir historia, sådant som ”alla” kan hetsa upp sig över.

Det var i samband med Husbykravallerna som en lokal aktivism blev tydlig. Megafonen kunde tidigt avslöja att polisens information kring dödskjutningen var felaktig, och röster hördes som påtalade hur förortens liv aldrig skildras positivt, alltid som problem – om över huvud taget.

Dagens Nyheters Hanne Kjöller hävdade att det visst skrivs om Husby och hänvisade till massor av träffar i det digitala arkivet presstext. Lite för många träffar visade det sig och Gellert Tamas avslöjade redan i september 2013 att bland annat travhästen med namnet Husby Lynet räknades in i hennes stora skörd av artiklar.

Incidenten visar självklart inte bara att vilken journalist som helst kan göra misstag i vårt högt uppdrivna tempo, utan framför allt att det finns ett etablissemang som ofta med stor självsäkerhet vet hur saker ligger till.

Så även om det offentliga samtalet kring Husby och kravallerna med tiden blev åtminstone lite nyanserat, hade den dominerande diskursen samma kraftiga slagsida som varit gängse även vid andra liknande tillfällen: unga våldsamma män i förorten måste hållas i schack, polisen gör vad de kan och medierna rapporterar objektivt.

Inget kunde vara mer fel.

Det är polisens, men även mediernas roll som är huvudtemat på utställningen. Polisen militariseras – piketstyrkorna liknar den amerikanska Swat-styrkan – vilket är ett uppenbart skäl till att det kunde gå så fel i Husby den där sommarnatten för tre år sedan. Lokalt arbetande poliser går inte in och skjuter för att döda. Swat (Special weapons and tactics) skapades i kriget mot svarta pantrarna, något som övertygande visas på utställningen, vilket inte per automatik betyder att det finns ett krig mot förorten. Men utställningen ger ett sammanhang och en bakgrund som varit dold för de flesta.

Natascha Sadr Haghighian är en aktivistisk konstnär som kombinerar forskning med en gestaltning som är sammanhållen och åtminstone ytligt ganska enkel. De bärande elementen är just terassvärmarna – ibland hela, ibland isärplockade – som tillsammans med vanliga enkla röda fleecefiltar skapar känslan av ombonad uteservering.

Olika bilder av polisbrutalitet har tryckts på filtarna – som är av den typ som offret för polisens attack, Lenine Relvas-Martins, sågs insvept i. Vitt på rött, en färgkombination som andas röda korset, ambulanser, skydd. Här blir det påminnelser om andra övergrepp från polisens sida, om kravallerna som utlöstes som svar.

Kravaller och deras roll i medierna lär inte förändras inom överskådlig tid. Vi har en poliskår med stora problem att fungera som tänkt. En nedbantad medievärld, som saknar verktyg att beskriva de andra bränderna: attackerna på flyktingförläggningar runt om i landet. Denna terror varken rapporteras eller diskuteras för det finns inga tydliga gärningsmän att hetsa mot. Ingen ordning att återställa.