Laddad konsthöst

Ulrika Stahre

helskärm

När gallerisäsongen kickar i gång i Stockholm kokar halva Vasastan av en glad och månghövdad publik, där återträffskänslan slåss med frustrationen att inte se något. Ett problem med det autentiska – konstens overklighet drunknar i den sociala röran.

På Andréhn-Schiptjenko visas Annika von Hausswolffs projekt Overhaul, ”översyn” (till och med den 25 september), en samling fotografiska studier i förfall, entropi, ruiner. I de repade detaljerna och de övergivna husen finns ett vemod men också något helt annat: ett konstaterande, ett till synes oredigerat avtryck av något som passerat. Livet har lämnat platsen. Och von Hausswolff tycks ha lämnat människorna, hennes undflyende figurer har tagit steget fullt ut bort från bilden.

Känslan av att något i själva avbildningen bara låtsas autencitet följer med in i Gerard Byrnes Loch Ness, non-site, på Nordenhake (till och med 2 oktober). Där visas naturstudier, närmare bestämt från Loch Ness. En undersökning av fotografins sanningsförmåga i relation till det mytiska, till lögnen. Som en meditativ spiral där natur och kultur, bild och förlaga, nuet och dåtiden, närmar sig varandra för att snabbt stötas vidare. Fotografins roll som ryktesspridare

har möjligen fått en törn i den digitala eran men är fortfarande stor. Det är bilder vi vill ha, det är bilder vi tror på. När både Byrne och von Hausswolff ruckar lite på detta, väcker deras verk en sorts allvarsam lättnad, en frihetskänsla i de små detaljerna.

von Hausswolffs untitled (Kingdom of Heaven) visar en kyrka i starkt slitet skick, kanske under renovering, där de mörka plankorna i bildens nedre, främre kant sätter en dramatisk, rent av våldsam ton. Vad som hänt och vad som ska hända är oklart. Fotot av kyrkan balanserar på det knivskarpa som är ett nu, laddar det med kulturhistoriska referenser till skövlingar i religionens namn, till förlust av en gemensam tro. Fotografiet avviker rejält från de andra verken i Overhaul genom sitt monumentala motiv. Står som ett utropstecken bredvid de mer diskreta studierna.

Om konsthösten ska bedömas efter dessa två utställningar blir det en introspektiv och försiktig höst. Och spännande. Men den kan också dömas efter Juan-Pedro Fabra Guemberenas Yankee Go Home! but please take me with you på Nordin Gallery (till och med 30 oktober) eller Alba S Enströms Through love and emotions på Crystal Palace (till och med 24 september). Inte för att de har några stora inbördes likheter, men för att båda ändå uttrycker åtskilliga grader starkare temperament och arbetar med fiktionen för att tydliggöra en komplicerad

och våldsam samtid.

I sensommaröppningarnas samlade energi tycks galleridöden lika långt borta som finanskrisen. Så förtrollande kan bara augusti vara.