Här visas de verk som undkom polisens razzia
Ryska konstnärskollektivet Chto Delat skärskådar och kritiserar regimen
Publicerad 2022-11-16
Gruppen Chto Delat (Vad bör göras?) grundades i början av 2003 av konstnärer, kritiker, filosofer och författare från Sankt Petersburg, Moskva och Nizjnij Novgorod med målet att sammanföra politisk teori, konst och aktivism. De har fört vidare ett avantgardistiskt arv i en tid när konsten och kulturen i Ryssland först öppnades mot en internationell värld för att snart bli alltmer sluten.
Utöver att kontinuerligt ge ut en tidskrift har gruppen medverkat på mängder av stora utställningar och biennaler världen över, och i dag bor medlemmarna i olika delar av Europa. Ett år efter att några av dem dragit i gång School of engaged art skulle de vara med på den turnerande biennalen Manifesta 10 i Sankt Petersburg. Året var 2014, och Putin hade just annekterat Krim, varpå Chto Delat drog sig ur Manifesta i protest, för att i stället arrangera politiska performance i staden, och samtal på sin skola.
Det var också i samband med Manifesta som Skövde konstmuseum började samarbeta med gruppen, och efter åtta år ställer de nu ut i Skövde. Men inte med den utställning som var tänkt. I september genomförde nämligen den ryska säkerhetspolisen en razzia och beslagtog mycket av vad som skulle presenteras, varpå kollektivets sista medlemmar lämnade Sankt Petersburg. Som tur är försvann dock inte allt, och några verk fanns kvar hos deras berlingallerist.
Utställningen inleds med det videoverk som de gjorde tillsammans med kretsen kring sin skola, där de konfronterar innebörden av annekterandet av Krim – också av det faktum att annekteringen hade ett så stort folkligt stöd. Allt vad Chto Delat stod för hade misslyckats, och resultatet är en tragisk film där förlusten och självkritiken är total. Verket, The excluded. In a moment of danger (2014) klipper mellan unga människor som sitter i en clean konstmiljö, kollar sina mobiler och bara skakar tillsammans. Sällan har jag sett ett verk som så starkt gestaltar den politiska odugligheten i radikala konstnärliga praktiker. Det märkvärdiga är att detta konstnärliga dödförklarande också ingjuter ett slags kraft och hopp.
Även om denna känsla av förlust efter annekteringen av Krim på ett vis är platsspecifik för progressiva krafter i Ryssland, är det slående hur väl verket sammanfattar en mer allmän brist på politisk kraft i konsten, tillika konstnärlig uppfinningsrikedom i den politiska aktivismen.
Installationen Testimonies of a canary tar sin utgångspunkt i dagarna före och efter invasionen av Ukraina den 24 februari. Det teatrala konstrummet från videoinstallationen The excluded. In a moment of danger är här utbytt mot en metallbur där vi möter medlemmar ur Chto Delat i en märklig videokommunikation. Till skillnad från den konstnärliga reaktionen 2014 är stämningen mer surrealistisk och dämpad. Stålburen fungerar som ett metaforiskt rum att sätta ord på vad som händer. Hoppet i det hopplösa har tagits över av en sakral känsla av instängd och splittrad evighet.
Chto Delat är också kända för att blanda arv från surrealismen, situationism och den avantgardistiska teatern där främmandegörningen är central. I Skövde framträder den absurda humorn tydligast i ett konceptuellt verk, där Putins uttalade skäl till att hans regim invaderat Ukraina reciteras sida vid sida för publiken att ta ställning till. Är det för att försvara Ukraina från nazismen, eller från ukrainarna, eller för att förvandla vintern i Europa till en öken, den mänskliga rättigheten att äta kött, eller för att bekämpa Satan etc. etc?
I utställningen presenteras också The party of the dead, startat 2017 av Max Stropov, vars misstänkta kopplingar till Chto Delat var det uttalade syftet med razzian i Sankt Petersburg. Under parollen liberté, égalité, mortalité har partiets nekroaktivistiska partiprogram retat upp Putin, och stört hans egen dödspolitik. Och på galleriets övervåning kan man ta del av de dödas banderoller. ”There are more dead than you think”, som det står skrivet med svart spritpenna på en genomskinlig plastduk. När makten motiverar dödandet med en blandning av taktiskt bisarra skuggridåer och en imperial mytologi framstår det som självklart att mobilisera de döda: ”When the dead rise we all rise.” Faktum är att ett medlemskap i partiets ungdomsförbund känns lockande.