Konsten att göra det möjligt

John Peter Nilsson om när ingenjörer och konstnärer hade kul ihop

Det verkar ha varit så mycket roligare förr. Åtminstone känns det så när jag ser Norrköpings konstmuseums utställning kring den svenske ingenjören Billy Klüvers (1927–2004) samarbeten med konstnärer i New York under framför allt 1960-talet.

Klüver har blivit något av en legend i många konsthistoriska kretsar. Han flyttade till USA för att studera och blev så småningom anställd på Bell Telephone Laboratories i New Jersey. Genom sitt stora filmintresse kom han i kontakt med konstnärliga avantgardekretsar i New York i slutet av 1950-talet och blev en viktig brygga mellan Pontus Hulténs Moderna museet och den amerikanska popkonsten, något som inte bara resulterade i en rad utställningar utan också donationen New York Collection 1973.

Men det var i USA han verkade mest. Klüver hjälpte Jean Tinguely att konstruera den självförstörande skulpturinstallationen Hommage to New York 1960. Han konstruerade Andy Warhols silverballonger, samarbetade med kompositörerna David Tudor och John Cage, och 1966 arrangerade han tillsammans med Robert Rauschenberg och Robert Whitman en epokskapande performancefestival i New York där konstnärer och ingenjörer samarbetade på lika villkor: 9 Evenings: Theatre and Engineering.

Listan kan göras mycket längre. Mest omtalad har kanske organisationen E.A.T. blivit. Idén var enkel. Det fanns alltid någon ingenjör tillgänglig på ett speciellt telefonnummer som konstnärer kunde ringa till om de råkade ut för tekniska problem i sitt skapande.

Norrköpings Konstmuseum och Barbro Schultz förlag har gjort en viktig gärning i att sammanställa en dokumentation över alla Klüvers samarbeten. Det är filmer, fotografier, tidskrifter, objekt, affischer tillsammans med verk av Rauschenberg, Barbro Östlihn, Nam June Paik, Hans Haacke med flera. Ett laserverk av Robert Whitman fungerade dock inte när jag såg utställningen. Konst och teknologi är fortfarande inte alldeles lätt att förena.

Ingenjörerna och konstnärerna verkade ändå ha väldigt kul tillsammans. De ville sudda ut gränser och utforska nya fält. Det var den sista sucken på den mekaniska tidsåldern. I dag lever vi i början på den digitala tidsåldern och visst förenas ny teknologi med till exempel fotografi, video, nya medier. Men under Klüvers epok fick ingenjörerna ta plats i processen. Det händer sällan i dag.

Konst

Teknologi för livet

Om ”Experiments in Art and Technology”

Dokumentation

Teknologi för livet

Om ”Experiments in Art and Technology”

John Peter Nilsson