Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Så galet kitchigt

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-21

Konstrunda 1 med Ulrika Stahre

Ylva Ogland: ”Snöfrids bord”, installationsbild.

När Ylva Ogland visar äldre och något nyare måleri i sin egen lägenhet på Södermalm (Borgmästargatan 10, till och med 22 februari, MAP) händer något. Det är kvävande, halsen blir torr. Vi vet knappt om vi är på visning på den iskalla stockholmska bostadsmarknaden, om vi verkligen är på hembesök eller om vi försöker se ett konstnärskap i retrospektiv. Det är också en spegel – det kryllar av sådana i Oglands måleri – av en större utställning i en helt annan del av stan. På Galleri Brändström visas Snöfrid vid sina speglar med The Oracle & Fruit and Flower Deli (till och med 22 februari). Det är en intressant utställning, särskilt i jämförelse med annat som visas just nu på Hudiksvallsgatan-komplexet.

Utställningen är ambitiös, definitivt över gränsen till pretentiös men det stör mig av någon anledning inte. För att hela den skruvade idéen med Oraklet som bestämmer hur konsten ska se ut, galleriet som ett destilleri – en nästintill alkemisk plats där värde skapas, materia förändras – och de ockultflörtande motiven (ljus, speglar, brand, stenar) är så konsekvent genomförd, så galet kitschig men ändå smart.

Om den vita gallerikuben som kontrollerar allt utmanas eller åtminstone ingår i leken på Ylva Oglands utställning, är den helt intakt på alla andra håll. Viktor Rosdahl visar på Christian Larsen (till och med 15 febuari) en serie målningar där den mörkaste av skogar utgör bildyta och plats för handlingar som inte alltid är så lättavkodade. Precis som hos Willem Andersson (till och med 1 februari, Galleri Niklas Belenius) skildras en surrealistisk värld där människorna inte tycks ha en chans mot sin miljö. Andersson målar kyrkor, svarta moln, hemmets attiraljer hängande i rep – kontrasterna mellan det på ytan trygga och vansinnet, mellan det stela, till synes normala, och kaos.

Fantasiernas underbara världar är sagolika förstås och det är som om sagan är den här januarimånadens bästa ord. Leif Holmstrand innesluter hela Crystal Palace (pågår till och med 8 februari) med sin röst. Lika mycket som han innesluter en skyltdocke­bål med ett glest stickat nät. Både Holmstrand, Andersson, Rosdahl och Ogland skapar en sorts pre-sociala världar: spelet kan börja.