Med hunden ner i träsket

Ulrika Stahre

Varför fick just en hund uppgiften att vara i rondellen? Mest banalt: för att det var en hund Stina Opitz gjorde, den som blev saboterad och sedan ersatt med något av ”samma sort”, alltså en rondellhund. Men det spekuleras också i att det var för att folk ville ha tillbaka gatukorsningen och därför satte dit en annan ”gatukorsning”, en blandrashund.

Både hundheten och blandraseriet betyder något vardagligt, något som är nära hem. Hundens hundlikhet är också vår, och de blandraser som skapats är en spark i häcken på ett avelssystem och rastänkande som blivit alltmer otidsenligt.

Rondellhund kom att bli den tidiga höstens jobbigaste ord. Det var lite ironiskt att just den, vars förhistoria var radikalt folklig, blev en islamofobisk och rasistisk symbol. När Tegen 2 nu visar Jag, min husses hund dras hundens betydelser ut åt ännu fler håll. Carl Michael von Hausswolff visar en liten koreansk hundätartradition, Dmitri Plax förenar lyckligt hundens skällande med vårt eget och med fördomsfullheten medan Dror Feiler lånar Orhan Pamuks hund i Mitt namn är röd och låter texten flöda. Om Muhammeds aversion mot hundar – eller snarare kärlek till katter – om kafékulturen, smutsen och renligheten.

Ja, kanske är vi alla husses hundar, lydiga medlöpare. Eller kloka, tama, sociala. Något som Hakan Akcura problematiserar i sin dubbla performance där han först försöker göra något eget i en hårt mallad värld – vara en personlig tidningsutdelare i Jakobsberg vilket ger honom sparken – och sedan funderar på varför.

Det är roligt att Tegen 2 ger sig ner i ett tematiskt kulturellt träsk som detta. Frågor om samhällssystem, religion, yttrandefrihet – visst, här är de. Och han med rondellhundsteckningen, han är demonstrativt frånvarande.