Svälten som konstart i undergångens tid
På Teater Moment avstår man från de enkla svaren
Uppdaterad 2022-10-10 | Publicerad 2022-10-09
Ute i skogen stöter en orienterare på en konstnär i färd med att bygga en träkonstruktion med oklar funktion. Strax frågar han henne om skillnaden mellan kultur och konst. En smula överraskande citerar han Matthew Arnolds berömda ord från Culture and Anarchy, att kultur är det bästa som tänkts och sagts. Över begreppet konst ger orienteraren en kort etymologisk exposé.
Kafkas sena novell ”En svältkonstnär” har en historisk bakgrund. Hungerartister utsatte sig själva för svält inför publik, ett slags kommersialiserat martyrskap. Konsten tar sig underliga vägar, ungefär som en orienterare som sprungit vilse. Det gäller att hitta en riktning framåt i både rummet och tiden.
Teater Moments föreställning kan beskrivas som en orienteringsrunda med dolda kontroller. Här ställs svältkonstnären från Kafka mot minnen av mat, svält ställs mot gastronomi och, genom några scener kring Han Kangs roman Vegetarianen, karnivor mot vegetarian.
Som ständigt på Teater Moment flikas musiknummer in, man sjunger och dansar mellan scenerna. Egentligen spelar man inte för publiken, snarare samtalar ensemblen med oss. Regisserade avbrott, miniföreläsningar och andra tricks ser till att hålla allt vad illusionsestetik heter på behörigt avstånd.
Det finns en lätthet i anslaget, hur skådespelarna skiftar rollfigurer, att publiken får se hur Benjamin Quigley intar position som svältande i buren med halm, eller ironiska, teatrala uttryck kring svältkonstnärens impressario. Allvaret är granne med leken.
I linje med föreställningens titel avstår man också: avstår från att ge alla svar, avstår från att framhäva hur friteatern alltid har levt på svältgränsen, men ändå snickrar ihop ett slags svältkonst. Den vetskapen behöver inga pekpinnar.
Svaret på vad konsten kan bidra med utgörs av själva föreställningen. Man ställer frågor, underkänner vedertagna svar och ifrågasätter problemformuleringar. Vilken funktion kulturen har döljer sig i Matthew Arnolds boktitel. Anarki ska inte, som man kan förledas till att tro, förstås som en pendang till boktitelns kultur. Arnolds bok handlar om kultur eller anarki: anarki är vad som uppstår när kultur saknas. För Arnold är kulturen summan av konsterna. Utan konst, inget samhälle. Blott anarki och orientering i mörker där kontrollerna har plockats bort.