Svantesson kan bara en sak: att sänka skatterna
Regeringens finanspolitik är ett enda stort misslyckande
Finansministern sa ordet investeringstung. Och sedan berättade hon om sina skattesänkningar.
På torsdagsmorgonen stod Elisabeth Svantesson där med sina 3176 sidor budget för 2025 och meddelade att inflationen var besegrad. Hon såg grandiost nöjd ut. Men samtidigt nervös.
Kanske för att bakom denna ”seger” gömmer sig isande fakta. Tio års löneökningar är utraderade och arbetslösheten biter sig fast, liksom lågkonjunkturen.
På det hela taget är Svantessons finanspolitik så långt ett enda stort misslyckande.
För välfärden var budgeten en katastrof. Bara 15 procent av reformutrymmet läggs på vård, skola och omsorg medan 40 procent läggs på sänkta skatter.
Enligt SEB:s ekonom Americó Fernández kommer ett par med synnerligen hög inkomst på 187 500 kronor i sammanlagd månadsinkomst kunna glädja sig åt 42 000 kronor i sänkt skatt. Pensionärsparet får bara 7300 kronor på ett år, vilket väl typ täcker försämringen av högkostnadsskyddet för medicin. Det är sedelbuntar till miljonärer och kaffepengar till pensionärer.
Samtidigt inget till bostadsbyggandet som krisar, medan skatten på investeringssparkontot sänks kraftigt till glädje för den övre medelklassen, som under 2025 redan kommer belönas med kraftigt sänkta boräntor.
Två grundläggande fel finns i budgeten.
Det första är att man ger massor till grupper som redan är välbeställda. Det andra är att regeringen sänker skatter istället för att satsa på cancervård och utbildning. 27 miljarder till sänkta skatter och 7,5 miljarder till välfärden är en rätt tydlig prioritering.
Svantesson skedmatar de välbeställda. Hon måste tro på hästskitsteoremet att om man bara ger till de rika så sipprar lite ner till dem längst ner.
Men när redan rika får mer pengar går det till sparande, snarare än konsumtion.
Vill man sparka igång ekonomin vilket Elisabeth Svantesson sa att hon vill, hade det varit rimligt att ge mer till grupper som halkat efter. När lågavlönade får pengar går dessa direkt ut i ekonomin och skapar jobb. Det är ju konsumtionen, när vi köper en ny jacka eller handlar lunch ute som jobb skapas och hjulen sätts igång.
Vilket flyktingkrisen 2015 visade. Bidrag ut till kommuner och flyktingar drog igång en veritabel ekonomisk högkonjunktur i Sverige 2016-2018.
Vill man få igång hjulen är det lågavlönade och välfärden som ska få mer. Det rättvisaste är också det ekonomiskt effektiva.
Men finansminister Svantesson visar återigen att hon väljer orättvisa framför effektiv hushållning vid varje givet tillfälle.
Elisabeth Svantessons ”reformbudget” kommer att förlänga lågkonjunkturen, arbetslösheten och missmodet i Sverige. Hon gör det med vilje. Att sänka skatten är det enda hon kan.