Kristersson valde egot över inflytandet i EU
Sveriges nya kommissionär lär bli överkörd
Har du hört talas om Jessika Roswall? Hon är moderat politiker och var tills nyligen Sveriges EU-minister. I tisdags fick hon ett nytt jobb som för ”miljö, vatten och en konkurrenskraftig cirkulär ekonomi”.
– Hon kommer att ha ett viktigt jobb, sa EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen om utnämningen.
Här finns en generell regel att ta i beaktning: om man behöver berätta att ett jobb är viktigt så är det nog inte det.
Konkurrens om miljön
Förra mandatperioden hade Sverige en av de tyngsta posterna i EU-kommissionen. Ylva Johansson (S) hade ansvar för migrationsfrågan. Det var ett slitit uppdrag som hon faktiskt rodde i hamn. EU har nu för första gången en gemensam asyl- och migrationspolitik.
Att Roswall får ansvar för miljöfrågor låter kanske inte så pjåkigt. Men det finns ett helt gäng EU-kommissionärer som har ansvar för klimat- och miljöfrågor i olika former. Alla kommer få slåss om utrymmet.
Roswall ingår i arbetslaget under Teresa Ribera, exekutiv vice president för klimatomställningen. Där sitter hon med klimatkommissionären från Nederländerna Wopke Hoekstra och danska Dan Jörgensen som har ansvar för energifrågor. Dessa tre är betydligt mer erfarna och känner dessutom redan varandra, eftersom de jobbat med samma frågor tidigare.
Roswall riskerar att bli undanknuffad direkt.
En lättviktare
Andra länder nominerar tidigare utrikesministrar eller till och med sina sittande premiärministrar. De får riktigt tunga poster med stort inflytande. Estlands Kaja Kallas blev vice ordförande och utrikeschef.
Varför skickar Kristersson en sådan lättviktare till Bryssel?
Politico, förmodligen världens främsta EU-nyhetssajt, har sammanfattat det kärnfullt:
”[Roswall] will be the first-ever EU commissioner from the Moderate Party. Swedish daily Expressen said she was only named to the Commission after Tobias Billström [...] refused the nomination.”
På svenska: Ulf Kristersson ville envist ha en EU-kommissionär från sitt eget parti. Utrikesministern tackade nej.
Fåfängt val
Han kunde ha låtit Johansson sitta kvar med chans att få en ännu tyngre roll. Eller så kunde han ha nominerat någon från ett annat parti, som Ebba Busch. En tidigare statsminister som Carl Bildt eller Fredrik Reinfeldt hade garanterat stort inflytande.
Kristersson ville njuta av att bli den första statsminister som satt en moderat på toppjobbet. Samtidigt ville han inte riskera att bli överglänst av någon med mer erfarenhet och pondus än han själv.
Statsministern valde sin egen fåfänga framför Sveriges bästa. Det är nog inte sista gången.