S-beslutet banar väg för SD-seger nästa val
Andersson har splittrat de rödgröna
De som var gladast av alla i torsdags, var nog Elisabeth Svantesson och Jimmie Åkesson.
När översynen av det finanspolitiska ramverket presenterades på torsdagsförmiddagen, lite panikartat, en månad i förtid, utan att egentligen sändas någonstans, var segrarna de två stora partierna i Tidö-samarbetet. Moderaterna och Sverigedemokraterna.
I en märklig taktisk manöver lyckades Magdalena Andersson socialdemokrater med konststycket att splittra sitt eget regeringsunderlag och fila ner konfliktlinjerna och spänningarna i Tidö-samarbetet.
Dessutom körde man över sitt eget parti, där typ varenda aktiv socialdemokrat, alla sidoorganisationer som SSU, S-kvinnor och S-studenter och exakt hela fackföreningsrörelsen krävt ett finanspolitiskt ramverk som möjliggör stora investeringar.
Varför? Jo, för att verkligheten visar oss alla varje dag att vi behöver investera i järnvägar, bostäder och klimatomställning. Alla förstår det. Men politikerna i riksdagen vågade inte ta det steget, och de anfördes sorgligt nog av sossarna.
När Magdalena Andersson gästade min podd Starta pressarna i somras talade hon lyriskt om hur inspirerad hon var av de massiva klimat- och industrisatsningar Joe Biden genomfört i USA.
När hon själv fick chansen att agera låter hon dock bli att investera.
Samtidigt gjorde sossarnas superförhandlare så att en nu allt mer osannolik rödgrön regering efter valet 2026 är bundna av ett åtstramande finanspolitiskt ramverk till 2035.
Det krävs alltså S-segrar i valet inte bara 2026 utan även 2030 och 2034 för att få till stånd en annan ekonomisk politik. Vad ska vårens S-kongress handla om egentligen? Eller vad S ska erbjuda väljarna i valet 2026 när alla stora satsningar är skjutna på framtiden.
Ibland måste partiet fatta ”tuffa beslut”. Men det här var inte ett sådant tillfälle. Här fanns en möjlig riksdagsmajoritet för att höja skuldankaret från 35 till 40 eller 45 procent, öppna upp för stora investeringar och fortfarande vara bäst i EU med låg statskuld.
Att det inte blev så beror på att den socialdemokratiska partiledningen inte ville.
Den socialdemokratiska partiledningen har alltså trollat sitt eget parti och företrätt Moderaternas och SD:s position i förhandlingen, mot socialdemokratin. Vi analyserar detta ganska frejdigt i ett specialavsnitt av Starta pressarna.
Det är ett politiskt självskadebeteende som får borgerliga ekonomer att sms:a mig efter presskonferensen: Hur kan S gå med på detta?
En sak borde alla notera. Vilka tog detta beslut? Vilka sa emot? Låt oss döma dagen efter valet hur det gick med den strategi som S-ledningen nu valt.