I Sverige blir barn sprängda av barn
Vi lyckas inte skydda de mest utsatta
Under hösten har Göteborgs invånare vaknat till rubriker om explosioner inte mindre än fem gånger. En flicka i Länsmansgården fick splitterskador i oktober och i veckan skadades en äldre kvinna allvarligt när en detonation gick av vid Järntorget. Det sker vid bostadshus, på stora gator och nu senast inne på en vårdcentral.
Det här handlar inte bara om att gängen tar till mer extrema metoder. Här har samhället misslyckats med något så grundläggande som att ta hand om sina mest utsatta.
Tidigare i höst rapporterades att kriminella gäng kan fånga upp barn som är så unga som nio år gamla. De har knappt hunnit gå ut lågstadiet innan de rekryteras som springpojkar till de äldres knarkhandel. Så ser det ut även i mindre städer som Uddevalla och Örnsköldsvik.
Barn som dras in i kriminella miljöer är ofta redan utsatta
Efter explosionen där en flicka fick splitterskador häktades fyra unga killar som misstänks för att ha varit inblandade. Den yngsta är bara 16 år gammal.
I Sverige spränger barn varandra. Det måste få ett slut.
Frågan alla försöker besvara är hur. När justitieministern Morgan Johansson (S) besökte Göteborg i oktober pratade han om att man måste jobba både brottsbekämpande och förebyggande. Det tidigare har polisen och åklagarna fullt upp med. Då måste det övriga samhället axla sin roll och göra det senare. Båda är lika viktiga.
Stora klyftor i skolan
Att jobba förebyggande handlar inte bara om att rikta in sig på individer som man misstänker kan bli gängkriminella. Det krävs insatser mycket tidigare och bredare än så.
Barn som dras in i kriminella miljöer är ofta redan utsatta. De har misslyckats i skolan, har problem med känslolivet och får inte tillräckligt med stöd från sina föräldrar, enligt socialförvaltningen på Västra Hisingen.
I utsatta områden kan andelen behöriga lärare däremot vara så låg som 32 procent
Därför måste det förebyggande arbetet ske på flera fronter. I hemmet, på torget, i skolan. Om samhällets insatser brister på något av dessa områden innebär det att gängkriminella får en lucka att rekrytera.
Barn kan inte förväntas vara starka på egen hand. De behöver hjälp - den hjälpen får de inte idag.
Se till exempel på skolan. I Göteborg är klyftan mellan stadsdelarna enorm i fråga om andel behöriga lärare. I de välmående områdena nosar man på 100 procent. I utsatta områden kan andelen behöriga lärare däremot vara så låg som 32 procent. De barn som allra mest behöver en stark närvaro av människor som ser dem har minst tillgång till det.
Att komma till bukt med sprängningar kräver att vi bygger ett starkt samhälle som har muskler att ta hand om sina svagaste. Det har vi inte lyckats med hittills.