Så bra var Iron Maiden på Sweden Rock – betyg låt för låt
Publicerad 2018-06-08
SWEDEN ROCK De kom. De spelade jävligt tajt heavy metal. Och de segrade – inför rekordpublik.
Ta fram era historieböcker. Det är dags att lägga till ett kapitel om Iron Maidens efterlängtade debut på Sweden Rock Festival.
Iron Maiden
Plats: Festival Stage, Sweden Rock Festival, Norje. Längd: en timme och fyrtio minuter. Publik: Drygt 35 000 exalterade hårdrockare (rekord). Bäst: ”Sign of the cross” sopar mattan med det mesta jag sett i konsertväg. Igen. Sämst: Sorry, ”Number of the beast”. Du lyckas inte ens charma mig en kväll som denna. Men i det stora hela gör det egentligen ingenting.
NORJE. ”Ingenting är omöjligt.”
Aldrig har Gunde Svans visdom och klassiska tv-citat känts så träffande.
Iron Maiden har länge efterfrågats som huvudakt av Sweden Rock Festivals besökare.
I kväll förverkligas drömmen för många av festivalens lojala trotjänare – som det ju kryllar av. De allra flesta av de 35 000 på plats närmare bestämt.
”Legacy of the beast”-turnén – som fokuserar på äldre material och vars visuella inramning har inspirerats av bandets mobilspel med samma namn – är dessutom som klippt och skuren för kvällens publik.
Den nyaste låten som strömmar ur högtalarna är ”For the greater good of God” från 2006 års ”A matter of life and death”.
I övrigt avverkas medhårsstrykande hitlåtar från 80-talsplattor som ”Number of the beast”, ”Powerslave” och ”Piece of mind” på löpande band. Vilket orsakar svallvågor av jubel, rop, skrik, sång och även några tårar i det massiva publikhavet.
Men visst lämnar turnéns låtlista lite utrymme för saknad.
Långlivade band som Iron Maiden, med en gedigen diskografi som sträcker sig över flera decennier, kan omöjligen göra samtliga i publiken hundra procent tillfredsställda med sina låtval.
”Aces high” och ”2 minutes to midnight” skulle med fördel kunna strykas till förmån för andra ”Powerslave”-skatter, däribland fantastiska ”Flash of the blade” och ”The duelists” som ofattbart nog aldrig har fått sin tid i rampljuset.
Och jag skulle kunna döda (nja inte riktigt, men jag skulle kunna begå ett mindre brott åtminstone) för att få smakrika ”To tame a land” i stället för ”Revelations”.
Egentligen petitesser i sammanhanget. Men någonstans bör det antecknas att bandet hade kunna ta ut svängarna liiite mer.
Det resonemanget är dock min enda lilla invändning.
För annars finns det inte ett smack att anmärka på.
Bruce Dickinsons röst är till exempel i betydligt bättre form än på föregående ”Book of souls”-turné. Den sprudlande frontmannen klarar den krävande falsetturladdningen i ”Fear of the dark”, den skrämmande tonartshöjningen i öppningsspåret ”Aces high” och djupet i återhållsamma, men alltjämt episka, ”The clansman” exemplariskt.
Det historiska mötet mellan nostalgiskt drivna Sweden Rock och hårdrockens tungviktsmästare blir således en storslagen – och svårslagen – kombination.
– Alltså, Iron Maiden här och nu. Det kan inte bli bättre än så, säger personen bredvid mig strax innan konsertens avslut.
Och det är så sant som det är sagt.
Jag avundas inte festivalledningen som ska lyckas toppa detta spektakel.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik
Så bra var konserten – låt för låt
1. Aces high
Bandet tog med sig både Ed Force One och Spitfire-planet till Blekinge. Dickinson tar i för full hals och ljudet låter förvånansvärt bra - det bådar gott.
2. Where eagles dare
Nicko McBrain är ju en oförskämt fräsch 66-åring. Och en helvetiskt bra trummis. ”Where eagles dare” är möjligtvis det främsta exemplet på det.
3. 2 minutes to midnight
Solen går ned över ett solkysst Norje och jag råkar zona ut en sväng. Dave Murray och Adrian Smith väcker mig med sina - som alltid - skarpa gitarrsolon.
4. The clansman
35 000 hårdrockare vrålar ”freedom” stup i kvarten. Ett ord: maffigt.
5. The trooper
Dickinson är som en sockerstinn femåring när han springer runt och fäktas med sitt svärd. Hans till synes gränslösa entusiasm smittar dessutom av sig.
6. Revelations
Ja, Iron Maiden på detta territorium är en uppenbarelse.
7. For the greater good of God
Luften är sval. Och publikens samlade reaktion likaså. Inte det maffigaste inslaget i årets turné.
8. The Wicker man
Välbehövlig energipåfyllning så här halvvägs in i spelningen.
9. Sign of the cross
Åh, jag är så betuttad i dig, ”Sign of the cross”.
10. Flight of Icarus
Dickinson sprutar eld genom någon handhållen mojäng. Vad mer kan man önska sig egentligen?
11. Fear of the dark
Publiken går bananas. Fullt rimligt.
12. Number of the beast
Jag har typ 666 anledningar att inte gilla överskattade ”Number of the beast”.
13. Iron Maiden
Dave Murray råkar slinta lite på gitarren i början av låten. Han är visst mänsklig trots allt. Se på fan. I övrigt är framförandet i stort sett felfritt.
Extranummer:
14. The evil that men do
Sitter som ett smäck i kväll.
15. Hallowed be thy name
Kan vi inte sätta lås på buren som Dickinson gömmer sig i under låtens första del? Så kan vi behålla hårdrockens bästa frontman i Sverige för evigt. Bara en tanke.
16. Run to the hills
Lider med Ozzy Osbourne och Judas Priest – festivalens resterande två huvudakter – just nu. Hur ska de möjligen kunna mäta sig med detta?