Linnea Henriksson lovsjunger det lilla
Publicerad 2023-04-14
ALBUM Linnea Henriksson lovsjunger det lilla på en modig och ambitiös skiva.
Det här är svensk popmusik som jag har saknat.
Linnea Henriksson
Det lilla
Sony
POP Att skriva om nuet är svårt. Dessutom om det där nuet är ganska lyckligt och odramatiskt. Men på sitt fjärde album, hennes första på sex år, gör Linnea Henriksson just det som kollegerna Veronica Maggio och Håkan Hellström ibland kritiserats för att undvika.
Hon vänder ryggen åt rusiga tonår och krossade hjärtan. I stället försöker 36-åringen från Halmstad fånga livet som det ser ut nu, i all sin vardaglighet. En son har fötts. Likaså en önskan om att komma bort från sociala medier och, snarare, se sin systerson få sina första tänder. Och allt som ändå inte blev som man tänkt sig. Det är svensk popmusik som jag har saknat.
Skivan är till största delen inspelad i familjens sommarstuga, med västkustens vindar in på knuten. Chet Baker och Bill Evans på stereon. Linnea Henriksson sjunger sedvanligt strålande, som med havsluft i lungorna.
Musiken rör sig mellan mild Monica Zetterlund-jazz, Eric Gadd-soul och traditionell svenskpop. Sporadiskt brister den ut i r’n’b, bråkig frijazz och tjusiga blåsarrangemang.
De personliga texterna är signerade Linnea Henriksson själv. I musiken har en rad proffs varit inblandade, bland annat Elias Kapari som även är aktuell som coach i SVT:s ”Songland”.
Musiken dras stundtals med samma problem som tv-programmet. Jag önskar mig ännu mer av huvudpersonen. Mer handklapp från Linneas familj framför smarta arrangemang. Ännu mer avslöjande, blekt vårvinterljus över musiken. Jag vill höra hur låtarna lät vid pianot i sommarstugan, utan filter. Den typen av närhet som har förpassats till ett mellanspel, ”Folkgitarrlåt”, där Henriksson hummar in en idé i telefonens röstmemo.
Ändå uppstår en av de enskilt finaste stunderna paradoxalt nog i den filmiska, poppiga ”We were so young”. Och ännu mera så när Linnea verkligen stannar i det lilla – vid Brio-järnvägen, om ni så vill. Som i ”Vem kunde tro”, en ljuvligt sjösjuk kärlekssång till, som jag uppfattar det, lilla Rune.
BÄSTA SPÅR: ”Vem kunde tro”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, Twitter och Spotify för full koll på allt inom musik