Starkt och kul med Oberst och Bridgers

Håkan Steen

KONSERT Hjärtligt, spontant och finfina låtar rakt igenom.
Conor Oberst och Phoebe Bridgers får väldigt gärna göra sitt lilla hobbyband till något mer permanent.

Better Oblivion Community Center
Plats: Berns, Stockholm. Publik: 800. Längd: 81 minuter. Bäst: ”Chesapeake”. Sämst: Lite onödigt segt i början kanske.

Många blev förvånade när indierockikonen Conor Oberst från Bright Eyes och 14 år yngre Phoebe Bridgers – det senaste årets kanske mest omsusade unga singer-songwriter, både solo och med bandet Boygenius – i vintras släppte ett gemensamt album under det lite kryptiska och inte alldeles lättmemorerade namnet Better Oblivion Community Center.

Oberst hade förvisso gästat Bridgers i en låt redan på hennes utsökta debutalbum för två år sedan, men ändå.

”Better Oblivion Community Center” var dessutom en alldeles lysande skiva, tilltalande otvungen och spontan och med så mycket naturlig kemi att den kändes som ett verk av en ”riktig” duo. Ingen stel egoclashande ”supergruppskänsla” alls, det här var väldigt tydligt ett gemensamt kärleksprojekt.

Samma stämning präglar deras gemensamma konsertdebut på svensk mark.
De går på scen till ljudet av någon mässande självhjälpsguru, framför en fond som rymmer den för kvällens lyriska teman passande texten ”It will end in tears”.

Med varsin elektrisk gitarr och backade av en ung komptrio skramlar de ur sig hela albumet plus nya singeln ”Little trouble”.

”Dylan Thomas” är den mest explosiva hiten och ”Exception to the rule” kvällens shownummer, med duon i strandstolar och badbollar i publiken.

Och när de två låtskrivarna tolkar varandra blir det bara än tydligare hur mycket det här känns som ett band. Bridgers är drabbande sårbar i Bright Eyes ”Lime tree” och Oberst jagar fram febrigt gitarrmangel i Bridgers ”Funeral”.

Allra finast, precis som på skivan, är balladen ”Chesapeake”. Särskilt som de har den sensationellt goda smaken att koppla ihop den med en riktig delikatessscover: ”Can’t hardly wait”.

Alla som tolkar The Replacements är mina vänner, och Better Oblivion Community Center ger dessutom rummelrockklassikern precis rätt behandling.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik