LISTAN: Sluta gnäll när kidsen upptäcker Metallica
Sofia Bergström väljer fem saker i musikvärlden
Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.
Den här veckan dissar Sofia Bergström gnälliga gatekeepers, hyllar dagsfärsk svensk metal och lyfter en dundrande debut.
1. Gatekeepers måste sluta gnälla när ungdomarna upptäcker Metallica
Sommarens ”Stranger things”-feber gav inte bara Kate Bush en sjuhelsikes skjuts på streamingtjänster, tv-serien breddade också Metallicas målgrupp avsevärt i och med att ”Master of puppets” fick skina i strålkastarljuset i en viktig scen. På bara några veckor fick den 36 år gamla låten 17 miljoner fler streams på Spotify samtidigt som den åter tog sig in på den amerikanska Billboard-listan.
På sociala medier, och då i synnerhet Tiktok, har det blivit uppenbart att exponeringen har banat väg för ungdomars upptäckt av de amerikanska hårdrocksgiganterna.
Så kallade gatekeepers, det vill säga skitnödiga personer som försöker styra över vilka som får lov att ta del av musiken, kröp omedelbart ur sina hålor för att på diverse internetforum spy galla över kidsen som i sommar har stoltserat med sina nyinköpta Metallica-tishor. Urlöjligt.
Bandet själva har haft en föredömligt öppen inställning. Genom just Tiktok har gruppen välkomnat nyfrälsta in i värmen och Metallica-familjen.
Kanske inser även de att det är viktigt för hårdrockens framtid att fascinationen kryper ner i åldrarna. Den ständigt stigande medelåldern bland både musiker och fans kräver det.
2. South Park + Rush = sant
Förra veckan äntrade Geddy Lee och Alex Lifeson från Rush scenen på amfiteatern Red Rocks i Colorado för 25-årsjubileet av tv-serien ”South park”. Tillsammans med seriens skapare Trey Parker och Matt Stone blåste de sedan nytt liv i 45 år gamla ”Closer to the heart” i ett gemytligt och glatt framträdande.
För oss som olyckligt nog inte var på plats när musiken till en av världens bästa humorserier hyllades finns förstås möjlighet att se stora delar av spektaklet på Youtube.
3. Gene Simmons behöver nej-sägare runt sig
I min recension av Kiss avskedsspelning på Tele2 Arena i Stockholm spekulerade jag att det ikoniska rockbandet kommer att gå i Abbas fotspår och återkomma som hologram-avatarer.
Gene Simmons verkar emellertid gå i andra tankar. I det senaste avsnittet av podcasten ”Let there be talk” berättade basisten att han är öppen för att låta yngre musiker gå in i rollerna som Starchild, Demon och så vidare – som ett slags turnépaket med alternerande personal.
Förhoppningsvis finns en djärv person i Simmons närhet som vågar såga idén vid fotknölarna så att den aldrig lämnar skisstadiet.
4. Fullspäckad släppdag
I dagens skivskörd skiner de svenska akterna Soilwork och Thundermother extra starkt. De förstnämnda slår på stora trumman med ”Övergivenheten”, en storslagen studie i melodisk dödsmetall. I det böljande ljudlandskapet väntar en ny höjdpunkt runt varje hörn.
Och ingen kan, eller bör, sätta stopp för Thundermothers framfart i världen. ”Black and gold” sätter just nu en skimrande guldkant på rockbandets diskografi. Förhoppningsvis spelar de på Sweden Rock Festivals största scen inom en snar framtid.
5. Berusande black metal-debut mitt i naturen
Genom black metal-projektet Blackbraid vill musikern Sgah’gahsowáh ta lyssnaren närmare naturen och samtidigt ge en inblick i ursprungsamerikaners relation till moder jord. På debutskivan ”Blackbraid I”, som släpps nästa fredag, används inte bara naturen som inspiration – den är även närvarande i ljudbilden. Ljudet av porlande bäckar och viskande vindar ryms sida vid sida med akustiska gitarrer, panflöjt, dubbelkaggar och skriksång.
Skönheten är svindlande. Det skulle inte förvåna mig om Sgah’gahsowáh har offrat en bit av sin själ till varje låt, som ett horrokrux.
Fem låtar: stärkande stonerrock och magstark melankoli
”EYES OF TIME”
Electric Hydra
Skär man av ett av de åtta huvudena på det mytologiska monstret hydran växer två nya huvuden tillbaka. Symboliken är talande när det kommer till den svenska rockgruppens dagsfärska singel, som till viss del handlar om att resa sig upp efter en motgång – och bli starkare än någonsin.
”DEFY THY NAME”
Early Moods
Kalifornien-kvintetten målar sin musik med stora penseldrag och rör sig över doomig och traditionell heavy metal med stor finess. På deras självbetitlade debutskiva är både detaljerna och helheten häpnadsväckande. För heavy metal med kvinnlig fägring rekommenderar jag också Savage Masters ”Those who hunt at night”.
”THRUSTER”
Ruby The Hatchet
Första singeln från kommande albumet ”Fear is a cruel master” är som ett referensbibliotek för psykedelisk stonerrock. Distpedalen går på högvarv, keyboarden likaså. Och sångerskan Jillian Taylor svävar högt över toner som tagna ur utomjordliga världar.
”THE JAVELIN”
Fugitive
När medlemmar från bland andra Power Trip och Creeping Death går samman för att skapa blackened hardcore-thrash förväntar jag mig stordåd – och det får jag. På ep:n ”Maniac” fiskar den nybildade kvartetten in mig omedelbart med tunga takter, livshotande riff och råbarkad sång.
”UGLY AND COLD”
Shining
Få fångar melankoli och misantropi så magstarkt som Niklas Kvarforth. Även när Halmstadsonen sjunger på engelska känns det som att han lagt fram sin själ på dissekeringsbordet för allmän beskådan. Det är svårt, om inte omöjligt, att skaka av sig olustkänslorna som omger låten.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik