Starkaste sololåtarna från David Byrne på väldigt länge
Publicerad 2018-03-09
ALBUM Första soloalbumet från David Byrne på 14 år är inte bara en välbehövlig skiva om hopp. Den rymmer också några av hans mest inspirerade låtar sedan Talking Heads-tiden. Håkan Steen recenserar.
David Byrne
American utopia
Todo Mundo/Nonesuch/Warner
POP Bara för att det här är David Byrnes första soloalbum på 14 år betyder det knappast att han har legat lågt på senare tid.
Den forne Talking Heads-ledaren har spelat in skivor med Brian Eno, Norman Cook och St Vincent, gjort musik till tv-serien ”Big love”, skrivit boken ”How music works”, ställt ut konst och kurerat festivaler. Med mera.
”American utopia” är heller inte ”bara” ett album utan en del i det större multimediaprojektet ”Reasons to be cheerful”, som New York-artisten satte i gång för att skapa hopp i en tid av miljöproblem och politiskt mörker.
Passande nog rymmer skivan flera av Byrnes mest inspirerade låtar på väldigt länge.
I ”It’s not dark up here” och Eno-samarbetet ”Everybody’s coming to my house” uppdaterar han förtjänstfullt Talking Heads klassiska idéer om smart pop att dansa till.
Livshyllande ”Everyday is a miracle” gör världen klarare genom att betrakta den genom kycklingars och kackerlackors ögon.
Lika lysande byrnesk är avslutande ”Here”, en snabbkurs i hur hjärnan fungerar som med sin vackra collageinramning blir ett av skivans mest drabbande moment.
Somligt annat känns möjligen tänkt något varv för mycket, men intentionerna är värda alla applåder.
BÄSTA SPÅR: ”Everybody’s coming to my house”.