Travis Scott levererar sanslösa urladdningar

Markus Larsson

LOLLAPALOOZA Kort sammanfattning:

”BOOM!”

Travis Scott
Plats: Tower Stage, Lollapalooza, Stockholm. Publik: Inte lika tjockt som på Billie Eilish. Längd: 63 minuter. Bäst: ”Goosebumps” och ”Sicko mode”. Sämst: Det långsamma autotunegurglet i mitten.

Konserten är yrselframkallande.

Travis Scott sparar inte på någonting.

Om det krävdes hörapparat för att höra Billie Eilish ordentligt på samma scen skulle man kunna stå på andra sidan stan i Solna och lyssna på den 28-åriga rapparen från Houston.

Frågan är om inte konserten syntes ända till Uppsala också.

Spelningen innehåller bitvis mer action och effekter och eld än slutstriden med superskurken Thanos i filmen ”Avengers: Endgame”.

Skillnaden från skivorna är öronbedövande.

Allt är mer maxat, distat och löjligt intensivt. Det är trap som producerats av Godzilla.

Rökbomberna puffar, eldkanonerna har fått spel, basen får tänderna att skallra, effekterna på bildskärmarna är bland det snyggaste jag sett i ”genren” och Travis Scott uppträder som om han vill springa eller vråla sig genom väggar i varenda låt.

I det läget, när energin står på rött, är musiken en fånigt underhållande blandning av arenahiphop och ett inferno.

Scott får gamla rapmegafoner som Busta Rhymes och Lil Jon att kännas som beskedliga och noggrant vikta pappersservetter.

Ingen kan hålla uppe den explosiva och överdjävliga intensiteten särskilt länge. Travis lyckas själv inte göra det i ens en timme.

När han plockar fram sina lugnare autotune-späckade låtar sjunker konserten flera meter och det tar ett tag innan den kravlar sig upp igen.

Men mot slutet börjar elchockerna om.

Allra sist tackar Travis Scott killen som skötte om pyrotekniken.

Det är trots allt ett av hans viktigaste instrument.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik