Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

LISTAN: Drabbande film om Hultsfredsfestivalen

Håkan Steen väljer fem saker i musikvärlden

Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.

Den här veckan drabbas Håkan Steen av en film om en djupt älskad rockfestival och en efterlängtad singel med Titiyo.

Dokumentären ”Hultsfred – berättelsen om en musikfestival” finns på SVT Play.

1. Drabbande film om Hultsfredsfestivalen

Om ni inte redan har hunnit se Hans-Erik Therus dokumentär ”Hultsfred – berättelsen om en musikfestival”, premiär på SVT förra helgen, gör det.

När jag i fjol intervjuade Therus om hans utmärkta dokumentär om Union Carbide Productions passade jag även på att fråga om det då pågående arbetet med filmen om Hultsfredsfestivalen.

Han menade att det svåraste var att välja ut vilken film han skulle göra, för det var som upplagt för att folk skulle bli besvikna. Alla som någon gång under åren 1986–2009 besökte landets viktigaste musikfestival har sitt eget Hultsfred. En 74 minuter kort dokumentär kan omöjligen fånga 24 års individuella minnen av småländskt rockparty.

Men av alla filmer som hade gått att göra om Hultsfredsfestivalen – om de många världsstjärnor som kom till den lilla småländska folkparken, om festivalens betydelse för svensk popkultur, om fest och galenskap – väljer Therus nog ändå den mest relevanta historien: hur Hultsfred kunde hända i just Hultsfred.

 Håkan Waxegård 1998.

Det är en berättelse om hur punkens gör det själv-energi möter det gamla folkhemmets hemvävda föreningstraditioner. Men också om hur festivalens fyra centralfigurer under de första åren – Per Alexandersson, Gunnar Lagerman, Putte Svensson Sahlin och Håkan Waxegård – tillsammans besitter en ganska unik mix av vilda visioner, organisatorisk begåvning, lokal förankring, musikalisk fingertoppskänsla och kontakter som inte bara lyckas mobilisera hela bygden utan även skapa internationell respekt.

Att tiden och livet så småningom förde fyra så drivna individer åt olika håll är i efterhand inte så konstigt, men under sin tid med festivalen fick de till något väldigt speciellt.

Hultsfred var kollektivets triumf, tusentals människor jobbade ideellt för att skapa något vackert där de råkade bo. Oavsett musiksmak samlades outcasts från hela landet på en camping vid en sjö och kände sig lite mindre ensamma för en helg.

I dag är den musikföreningsdrivna festivalkulturen nästan utrotad, festivalerna är marknadsundersökta, nischade och slimmade, dyrare att besöka och drivna av de stora bokningsbolagen. Det blir inte nödvändigtvis sämre för det men det blir ofrånkomligen något annat.

Av alla Hultsfredsfestivaler som föreningen Rockparty arrangerade missade jag bara den allra första. Jag åkte dit från Växjö, tio mil söderut, som tonåring svältfödd på livemusik. Så småningom fick jag börja skriva om festivalen i tidningar, framför allt i Aftonbladet.

Att det tränger fram fukt i ögonen när eftertexterna rullar handlar sannolikt inte bara om nostalgi utan även någon form av tacksamhet över att ha fått vara med.

Noel Gallagher känns inspirerad på nya albumet ”Council skies”.

2. Noel tänder till

”Jag är nog fortfarande kär i livet” säger Noel Gallagher till Per Magnusson i en ny intervju. Och nya albumet med hans High Flying Birds låter onekligen som att han är nyförälskad i både livet och popmusiken. Abbey Road-inspelade ”Council skies” känns ambitiöst på ett sätt som ny musik från Oasis-arkitekten inte gjort på väldigt länge. Stillsamt reflekterande i ”Dead to the world”, graciöst stråkdriven i ”Open the door, see what you find”, underhållande pophistoriskt eklektisk i ”Love is a rich man”.

Titiyo släpper äntligen en ny singel.

3. Äntligen nytt från Titiyo

Titiyo hör inte bara till landets allra mest personliga röster. Hon har dessutom en sällsynt förmåga att hitta rätt samarbetspartners och fortsätta låta relevant varje gång hon väljer att göra något. Vilket emellertid är frustrerande sällan. För åtta år sedan kom senaste lysande albumet ”13 gården”. 2018 släppte hon utmärkta singeln ”Som ingenting” vilken indikerade att mer kunde vara på gång, men förutom några inhopp hos Mando Diao och Thåström har vi inte hört ett ljud. Möjligen tänds nytt hopp om album i dag när Titiyo följer upp Hurula-duetten ”Längesen” från Svt:s ”Songland” med nya låten ”Tigern”, Morricone-doftande bitterljuv sommarpop som ropar radiohit lång väg. Dessutom spelar hon live i höst: 20-21 oktober på Orionteatern i Stockholm och 27-28 oktober på Stora Teatern i Göteborg.

Basia Bulat är en av många artister som har hittat en svensk publik tack vare konsertarrangören Northern Trail.

4. Tack för allt, Northern Trail

Americana-Sverige gråter. Förra veckan tvingades Mikael Nilsson, eldsjälen som i princip helt på egen hand och under många år har drivit bokningsbolaget Northern Trail, sätta sin verksamhet i konkurs. Ingen har gjort mer än än han för att etablera namn som Courtney Marie Andrews, Nikki Lane, Dylan LeBlanc, Basia Bulat och kanske framför allt Jason Isbell och David Ritschard i Sverige. När Nilsson kastade in handduken var det dessutom bara veckor kvar till vad som såg ut att bli ännu en ypperlig upplaga av hans festival Sthlm Americana. Bedrövligt tråkigt är givetvis bara förnamnet. En liten tröst dock: två av banden som skulle ha spelat på festivalen, Bonny Light Horseman och Amigo The Devil, dyker istället dyker upp på Hus 7 i Stockholm 10 juni. Alla som hade hunnit köpa biljett till Sthlm Americana kommer in gratis.

Bob Dylan släpper i dag musiken från konsertfilmen ”Shadow kingdom”.

5. Udda och utmärkt med Dylan

Det första märkliga med konsertfilmen ”Shadow kingdom: the early songs of Bob Dylan är att det egentligen inte är en konsertfilm. Musikerna som syns i det som ska se ut som en liten bar i Marseille kör playback till låtar inspelade med ett annat band, okänt vilket. Det andra är att filmen sin titel till trots inte rymmer några låtar från Dylans fyra första album men väl en från 1989. ”Shadow kingdom” släpptes på betald streaming i maj 2021, när rockikonen fyllde 80 och inte kunde turnéra på grund av pandemi. I dag kommer musiken som album, och det är omtolkningar som inget Dylan-fan bör missa. Hör till exempel den långsamma, avskalade ”Tombstone blues” och en kärv och kraftfull ”What was it you wanted”.

Margo Price får finfrämmande i studion på nya singeln.

5 x låtar: favoriter som levererar


”FIGHT TO MAKE IT”
Margo Price, Mavis Staples & Adia Victoria
Tre favoriter i en låt! Släpptes på Bandcamp redan i fjol som en del av kampanjen ”Noise for now”, som kom till som stöd för kvinnors rätt till abort efter upphävandet av ”Roe vs Wade”. Nu finns den även på vanliga streamingtjänster.

”TRIUMPH”
Kevin Morby
Ännu en gammal favorit, produktiv som få. ”Triumph” kommer från nya albumet ”More photographs (a continuum)”, ett slags fortsättning på Texas-sångarens finfina fjolårsalbum ”This is a photograph”.

Teenage Fanclub är med ny singel.

”FOREIGN LAND”
Teenage Fanclub
En ny singel med Teenage Fanclub är alltid en ny singel med Teenage Fanclub. Och skottarna låter förstås precis som de brukar. Nya albumet ”Nothing lasts forever” kommer 22 september.


”IT MUST CHANGE”
Anohni & The Johnsons
Det har alltid funnits soul i Anohni men aldrig så tydligt som här. Inför arbetet med kommande albumet ”My back was a bridge for you to cross” (7 juli) utgick New York-konstnären ifrån Marvin Gaye-klassikern ”What’s going on” och byggde låtarna därifrån.


”STANNAR DU KVAR?”
Folke Nikanor & Annika Norlin
Folke Nikanor och Annika Norlin hittade varandra musikaliskt redan i låten ”Komet” för tre år sedan. Här händer det igen, i en ganska förtjusande pianosång från soundtracket till nya TV4-komedin ”Fejkpatient”.


LYSSNA PÅ LÅTARNA HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, Twitter och Spotify för full koll på allt inom musik