Årets 50 bästa låtar

helskärm

ÅRETS LÅTAR Det finns inga dåliga popår.

2019 som dominerades av en 17-åring från Los Angeles var inget undantag.

Här korar musikredaktionen de starkaste låtarna.

Enväldig jury: Natasha Azarmi (NA), Markus Larsson (ML), Håkan Steen (HS) och Per Magnusson (PM).

1 BAD GUY (BILLIE EILISH)
Ingen tvivlade på att Billie Eilish skulle ta över världen. Precis när popmusiken blivit så slätstruken att Ed Sheerans ”Shape of you” blir årtiondets mest strömmade låt på Spotify kommer en 17-åring från Los Angeles och häller syra över all musikalisk vaniljglass. Till skillnad från låtskrivarfabrikernas rätt outhärdliga konformism är Eilish konstig, fel och fucked up. ”Bad guy” är den perfekta poplåten för en ung och medveten generation utan framtidstro. En liten skräckfilm där Rihannas mörkaste inspelningar, Lordes gotiska pop, trap och spökelectronica festar tillsammans i tre fulländade minuter. Basgången välter gravstenar på kyrkogården. Det var inte bara årets låt. ”Bad guy” är lika given på alla listor över årtiondets bästa singlar. Duh. (ML)

2 THE GREATEST (LANA DEL REY)
Hennes drömska texter har gjort Lana Del Rey till en av årtiondets starkaste röster. Men hon är lika briljant när hon sjunger om hur tiden och verkligheten hinner ikapp oss alla. (NA)

3 SHORES (SEINABO SEY, VARGAS & LAGOLA)
Den här klassiskt snittade soulballaden blev inte klar i tid till Seinabo Seys fjolårsalbum. Dessbättre fick vi den i år. En av hennes mäktigaste sånginsatser hittills, vilket säger en del. (HS)

4. OLD TOWN ROAD (LIL NAS X)
Större än ”Despacito”. Finns i fler versioner än Ramlösa. Samtidigt: countrytrap-hiten som tar sig själv på precis lagom stort allvar är också galopperande bra. (PM)

5 HEY, MA (BON IVER)
Musiken är från ett 2000-tal som badar i autotune. Melodin kunde ha varit en folkinspelning från början av förra seklet. (ML)

6 BRIGHT HORSES (NICK CAVE & THE BAD SEEDS)
Albumet om sonen Arthurs bortgång är gripande från början till slut. Men det känns som mest när Nick Cave håller ett stenhårt grepp om vackra metaforer för att själv överleva. (NA)

7 SUMMER GIRL (HAIM)
Systrarna Haim har den sällsamma förmågan att skriva sånger som känns som klassiker (hej ”Walk on the wild side”), men samtidigt har en air av nu. Som den här saxofonkyssen, lätt som en sommarvind. (PM)

8 MARGARITAS AT THE MALL (PURPLE MOUNTAINS)
David Berman söker mening men finner bara tomhet i en sönderkommersialiserad tid. (HS)

9 JUICE (LIZZO)
”Mirror, mirror on the wall, don’t say it, ’cause I know I’m cute”. Låtar med den här typen av styrka och attityd släpps nog bara en gång om året. (NA)

10 LIGHT YEARS (THE NATIONAL)
Få förmedlar sorg som The National. Den vemodiga pianoslingan tillsammans med Matt Berningers ord om att förlora en närstående får halsen att tjockna till. (NA)

11 FEET (FAT WHITE FAMILY)
Finns inte så många brittiska band kvar som förtjänar din uppmärksamhet, men det här är ett av dem. ”Feet” låter som dödsdisco som spelats in av ett pack heroinister. Vad mer kan du begära? (ML)

12 HAPPENS TO THE HEART (LEONARD COHEN)
En stor poet tar ett sista farväl med en låt som på fyra minuter lyckas sammanfatta hela hans liv och gärning. (HS)

13 I DON'T CARE (ED SHEERAN FT. JUSTIN BIEBER)
En perfekt poplåt och en lovsång till att inte passa in, men ändå ha någon vid sin sida som får en att känna att man kanske duger. Att världens två största popstjärnor känner så är rörande i sig. (PM)

14 THIS LIFE (VAMPIRE WEEKEND)
Jag skulle kunna välja fem andra låtar från ”Father of the bride”, men jag valde den här. För ”Brown eyed girl”-gitarren, Ilovemakonnen-lånet och gulnade rader om att det aldrig regnar i Kalifornien. (PM)

15 ALL MIRRORS (ANGEL OLSEN)
Ett av årets bästa album har inget intresse av att passa in på hitlistorna, ”All mirrors” präglas av långa arrangemang som tar tid och energi. Men Olsens påtagliga desperation gör det värt väntan. (NA)

16 GHOSTIN (ARIANA GRANDE)
Ari ligger och sörjer bortgångna expojkvännen Mac Miller – bredvid fästmannen Pete Davidson. Olidligt vacker låt och som hon sjunger den. Bättre än Mariah, bättre än Beyoncé, bäst i världen? (PM)

17 GONE (CHARLI XCX & CHRISTINE AND THE QUEENS)
Känslan av att dansa bort alla livets problem. Samspelet mellan Charli XCX och Christine & The Queens är intensivt långt utöver det vanliga. (NA)

18 THE MAN (TAYLOR SWIFT)
Över en refräng lika oemotståndlig som en rosa himmel fantiserar Taylor om vad hon skulle göra om hon var man i denna kusin till Beyoncés ”If I were a boy”: ”I'd be just like Leo in Saint-Tropez”. (PM)

19 HIGHWOMEN (THE HIGHWOMEN)
Willie Nelson, Johnny Cash, Kris Kristofferson och Waylon Jennings signaturmelodi som gruppen Highwaymen. Det kvinnliga svaret på supergruppen tar klassikern vidare i en uppdaterad, välkommen och feministisk version. (ML)

20 BLÅMÄRKSHÅRT (MI AMOR) (MIRIAM BRYANT)
När Miriam Bryant började skriva på svenska uppenbarade sig genast en betydligt mer angelägen artist. Allra mest berörande var hon i det här filmiska relationsdramat. (HS)

21 DUCTER (BLACK MIDI)
Det fascinerande Londonbandet följer inga regler. Deras bästa verk saknar refräng, byter tempo helt sporadiskt och låter som fyra låtar i en. (NA)

22 SEVENTEEN (SHARON VAN ETTEN)
”I used to be seventeen/Now you’re just like me”. Förmodligen årets bästa låt om att växa upp. (HS)

23 CELLOPHANE (FKA TWIGS)
Med sin sköraste röst sjunger FKA Twigs om hur hon lindat in sina känslor i plastfolie ifall hennes älskare bestämmer sig för att komma tillbaka. Det är ett berättande i världsklass. (NA)

24 LOVE IS EVERYWHERE (BEWARE) (WILCO)
Jeff Tweedy får kämpa lite men vågar till slut tro på hoppet igen. Musik som en varm filt. (HS)

25 IRENE (BEN WATT)
I musiken drömmer en engelsman om Kalifornien och den mjukaste folkrocken som en gång kom från Laurel Canyon. (ML)

26 BAGS (CLAIRO)
Claire Cottrill fångar ungdomens bekymmer med en klockren kombination av shoegaze, indiepop och 90-talsrock. (NA)

27 DREAMS (SOLANGE)
Inte något för dig som tycker musik ska vara lattjolajban. Men vill du, som jag, att den ska vara konst? Lyssna då på den hypnotiska souldrömmen ”Dreams”. (PM)

28 BURY A FRIEND (BILLIE EILISH)
17-årig popstjärna med Tourettes klär traditionell popmelodi i tidstypiskt dystopifilter. (PM)

29 MERCURY IN RETROGRADE (STURGILL SIMPSON)
På en i övrigt rätt märklig skiva drämmer Sturgill in en av de finaste poplåtar som Nick Lowe aldrig skrivit. (HS)

30 FEEL FOR YOU (BAT FOR LASHES)
Natasha Khan sjunger samma två textrader genom hela låten och fyller dem med lite mer känsla för varje gång. (NA)

31 VOSSI BOP (STORMZY)
På ”Vossi bop” låter Stormzy som grimeversionen av Wu-Tang Clan. (ML)

32 BORDERLINE (TAME IMPALA)
Kevin Parker kombinerar det bästa från sina två senaste album i en enastående mix av elektronisk pop och psykedelisk rock. (NA)

33 DON'T CALL ME UP (MABEL)
Det baleariska sommarbeatet låter inte tröttsamt. Det låter snarare som Sveriges nästa stora popexport. (ML)

34 PROPHET (KING PRINCESS)
Här finns allt det bästa med 21-åringen från Brooklyn: hennes silkeslena sång, metaforiska texter och träffande förmåga att blanda genrer som funk, pop och rock. (NA)

35 YOUR GIRL (BASIA BULAT)
Texten gråter bittert om svek men musiken ger en sprittande föraning om vår. Mixen blir magi. (HS)

36 KRONAN (JOEL ALME)
Nere på C von, Tottas klubb, några år senare med annan skylt över dörren. Vackert skör pop om att försöka låta bli att hamna fel. (HS)

37 DET BÄSTA KANSKE INTE HÄNT ÄN (MOLLY SANDÉN)
Att fortsätta eller inte, det är frågan. Molly Sandén fångar ångesten när en relation tar slut. Den går inte festa bort. (ML)

38 YOU AIN’T THE PROBLEM (MICHAEL KIWANUKA)
Mannen bakom ledmotivet till tv-serien ”Big little lies” importerar politisk årgångssoul från 70-talet för att berätta om 2019. (ML)

39 JÄRNVÄGSBRON (HURULA)
Höjdpunkten från albumet ”Klass” gör lika ont att lyssna på oavsett om du hör den för första eller tjugoförsta gången. (NA)

40 HELLO SUNSHINE (BRUCE SPRINGSTEEN)
Genom att inspireras av Glen Campbells och Harry Nilssons mjukaste präriepop släppte Springsteen sin varmaste och bästa låt på minst 15 år. ”You fall in love with lonely, you end up that way.” (ML)

41 BRIGHT EYES (DEPORTEES)
Gruppen gör fortfarande den bästa soulpopen som hittills har exporterats från Västerbotten. (ML)

42 ALL THE TIME (ZARA LARSSON)
I detta snyggt producerade och smittsamma stycke pop låter Zara Larsson verkligen som vilken världsstjärna som helst. (PM)

43 NIGHTTIME DRIVE (JAY SOM)
Förtjusande enkel och lågmäld pop. Som givetvis låter allra bäst i en bil i mörkret. (HS)

44 FOREVER HALF MAST (LUCY DACUS)
Allt som alla i Boygenius gör blir kanon, vad det verkar. (HS)

45 WASTELAND (TIERRA WACK)
I fjol gav hon oss ett helt album med enminutersspår. I år fortsatte den egensinniga rapsångerskan att spotta ur sig tjusiga r’n’b-fantasier. (PM)

46. DHL (FRANK OCEAN)
Efter minst två av 10-talets bästa och mest minutiöst sammansatta album unnar sig Frank Ocean nu att göra musik för sina, typ, nio närmaste kompisar. (PM)

47 THE LONDON (YOUNG THUG FEAT. J COLE & TRAVIS SCOTT)
En drömtrio möts en låt där musiken är som ett mjukt, kallt och urbant duggregn. (ML)

48 DYLAN THOMAS (BETTER OBLIVION COMMUNITY CENTER)
Conor Oberst och Phoebe Bridgers låter som att de aldrig gjort annat än skrivit skarpsynt gitarrpop ihop. (HS)

49 BREAK UP WITH YOUR GIRLFRIEND, I'M BORED (ARIANA GRANDE)
Bra titel, bra låt. (PM)

50 THE DAY THAT’S JUST BEGUN (DANIEL NORGREN)
Årets finaste och mest uppriktiga sång om äkta kärlek skrevs, möjligen något oväntat, i västgötska Tvärred. (HS)

Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik