Rockens vackraste livealbum fyller 30 år
KRÖNIKA I dag fyller ett av världens vackraste livealbum 30 år.
”MTV Unplugged in New York” fångar ett unikt och ömt ögonblick i Nirvanas omtumlande karriär.
I november 1993 gör sig Nirvana redo att spela in en semiakustisk konsert i MTV:s studio norr om Times Square i New York.
Repetitionerna går uruselt. Kurt Cobain är missnöjd med trumljudet, märkbart nervös och lider av grava abstinensbesvär då han försöker hålla sig undan heroin. Det sägs att han dagen innan inspelningen hotar med att ställa in allt.
Nirvana och MTV har dessutom vitt skilda visioner om innehållet och inramningen. Kanalen önskar ett publikfriande greatest hits-set medan bandet vill fokusera på deep cuts och covers. Trion inspireras också av den avskalade ljudbilden på Mark Lanegans debutalbum ”The winding sheet” snarare än tidigare Unplugged-framträdanden. Bakom kulisserna stressar tv-folket runt med begynnande magsår.
Men så fort kamerorna börjar rulla faller allt på plats.
Omringade av vita blommor och levande ljus, ämnade att ge känslan av en begravningsceremoni, river Cobain, Krist Novoselic, Dave Grohl och bandets livegitarrist Pat Smear av en vackert återhållsam ”About a girl”. Det går nästan att känna ljuslågornas varma sken.
”This is from our first record. Most people don’t own it”, skämtar en avväpnande charmig och ödmjuk Cobain, sittandes på en stol och insvept i en fluffig beigebrun kofta. Han har inte tvättat håret på över en vecka.
Sedan väntar finstämda versioner av ”Nevermind”-pärlor som “Something in the way” och “On a plain”, ”Pennyroyal tea” och ”All apologies” från nysläppta ”In utero” och en lång rad exceptionella covers, däribland en sällsamt spröd tolkning av David Bowies “The man who sold the world”.
Konserten når sin obestridliga kulmen under avslutande ”Where did you sleep last night”, bandets tolkning av den amerikanska folklåten ”In the pines”. Cobain klättrar sakta upp i både register och volymstyrka för att slutligen släppa alla tyglar i en av de mest uppslitande urladdningar som någonsin har hörts. Lagom till sista textraden sliter frontmannen isär bröstkorgen och serverar sitt såriga hjärta på silverfat.
Det är ett ömt och omtumlande ögonblick där rockstjärnan Cobain inte längre existerar. I stället skymtas en ung man som är livrädd för att bli sårad och som kämpar för att inte förlora fotfästet på den blåsiga toppen.
Sällan har Nirvanas introspektiva, lidelsefulla och svartsynta sida framhävts lika tydligt.
30 år senare landar det vackert vemodiga livealbumet lika hårt.
4 x tips: sökande rock, träffsäker thrash och coola covers
Cool coverskiva
För att fira 25-årsjubileet av albumet ”The shape of punk to come” har de svenska punkikonerna i Refused handplockat ett gäng akter – däribland Gel, Idles, Ho99o9 och Zulu – för att tolka varsin låt. Coveralbumet, som släpps nästa fredag, är precis så färgstarkt, variationsrikt och intensivt som jag hade föreställt mig. Brutus känsloladdade tolkning av ”The deadly rhythm” är en av flera höjdpunkter.
Franskt groove
Gojira, som i somras gjorde succé på OS-invigningen i Paris med ett färgsprakande framträdande, är den franska metalkvartetten Septarias främsta inspirationskälla. På debutalbumet ”Astar” (släpps 15 november) experimenterar gruppen skickligt och världsvant med kittlande Gojira-groove och ståtlig post-metal, många gånger med existentiella frågor i fokus. Hittills finns två singlar att bekanta sig med.
Snyggt men sökande
På nya albumet ”Sub rosa in Æternum”, som släpps i dag, gräver Tribulation djupt bland sina gothrock-rötter. Johannes Andersson djupa, genomborrande röst är ett mäktigt Frankenstein-monster med strupdelar från Danzig, Nick Cave och Carl McCoy (Fields of the Nephelim). Skivan rymmer flera finstämda spår och en rad delikata detaljer – som yvigt gitarrspel i ”Time & the vivid ore” och kuslig körsång i ”Reaping song” – men det är samtidigt uppenbart att det svenska metalbandet ännu inte har landat i sitt nya uttryck. Jag ser hur som helst fram emot att följa resan.
Besinningslös thrash
Pest Controls debut “Don’t test the pest” var ett av fjolårets bästa och tyngsta släpp inom thrash metal-genren. Nya ep:n ”Year of the pest” är en minst lika besinningslös best. Ännu en gång rusar Leeds-bandet genom en omtumlande mix av thrash metal, punk, hardcore och postpandemi-kompatibla texter. Sångerskan Leah Massey-Hay är en sällsynt talang med stor närvaro och Hulken-lik styrka.
LYSSNA PÅ SOFIAS BÄST JUST NU-LISTA!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik