Första kvinnan som döms för gängmord
För första gången har en kvinna dömts tills livstid för ett gängmord.
En lång rad indicier övertygade hovrätten.
Den 20 december i fjol sköts en 17-årig pojke ihjäl på en gata i Norrköping med flera skott rakt i ansiktet.
I dag rev hovrätten upp tingsrättens friande dom mot den åtalade skytten och dömde henne.
Att åklagare Anna Hjorth saknar tekniska bevis som konkret binder Kwanchai Iamchaeng till mordet är av underordnad betydelse, anser hovrätten.
I stället är det en lång rad indicier, vissa tyngre än andra, som övertygar domstolen.
Till och med OJ Simpsons armé av slipade advokater hade haft svårt att trolla bort alla de omständigheter som lades på bordet.
Hovrätten konstaterar visserligen att mordet skedde inom ramen för en gängkonflikt och att ett antal personer kan ha haft intresse av att genomföra det.
Men det finns ingenting i utredningen som tyder på att någon annan än Iamchaeng höll i vapnet.
Redan det är besvärande för henne. Besvärande, men inte tillräckligt.
Till saken hör dock även en hel del annat.
Det finns bevis för att kvinnan använde mordvapnet vid ett tidigare tillfälle, hon hade en nära koppling till en person som tidigare dödats, ett brott som ska ha utlöst detta mord, i en chatt strax efter dödsskjutningen fick hon instruktionen att köpa en peruk och fly till Thailand, i nya meddelanden de följande dagarna instruerades hon att ligga lågt.
Det finns fler indicier, men mitt utrymme är begränsat och jag föreställer mig att läsaren av den här texten redan fått en god bild av styrkan i åklagarens kort.
Försvaret gjorde ett ambitiöst försök med omständigheter som talade emot att det var Iamchaeng som sköt.
Men domarna låter sig inte imponeras. ”Enligt hovrättens bedömning är det dock inget av det som har framförts som i egentlig mening talar emot att det var hon som sköt”.
Att kvinnor ingår i kriminella gäng och utför diverse smutsiga jobb är ingen nyhet. De är värdefulla i de brottsliga organisationerna, då de ofta inte drar till sig polisens intresse i samma utsträckning som unga män.
Inte heller är kvinnliga mördare ett okänt fenomen.
Nytt är däremot att en kvinnlig skytt döms. Det är den första livstidsdomen någonsin i sitt slag i Sverige.
Andra omständigheter är mer bekanta. Iamchaeng har inget kriminellt bagage, hon är en typisk utförare.
Stökig uppväxt, problem med droger, en idealisk personlighetstyp för skrupelfria gängledare.
Friande dom i den ena instansen, livstids fängelse i den andra.
Inte i något annat juridiskt sammanhang kan marginalerna vara så små och skillnaderna så stora som vid brottslighet av grövsta tänkbara slag.