Arga män utan bebisar – våra nya problem
När jag bara hade ett litet barn så satt jag och fikade med en samling kvinnor som var ett par år äldre än jag. De hade så låga krav på män att jag långsamt suddade bort mig från den inbillade gemenskapen. (Som jag minns det räckte det med att män inte söp och slogs.)
Att se på sin man ska vara som att se sig i spegeln, varför ska jag ha sämre krav på honom än på mig själv? Varför ska män behandlas som att de har en neurologisk diagnos?
I en artikel i Forskning och Framsteg (27 september) läser jag återigen om männen som halkar efter. Nu handlar det om män och deras barnlöshet.
Lågutbildade män med låg inkomst blir kvar på dansgolvet när alla damer har gått hem med sina flådiga ingenjörer.
Kvinnor letar sig uppåt i hierarkin. Jamen självklart gör de det.
Det är inte så länge sedan vi behövde en man för förtjäna vår plats i samhället. Det tar lång tid att tvätta bort rädslan av att inte ha makt ens över sin egen situation. Men det blir bättre.
Och då, när kvinnor äntligen börjar vinna. När vi går om männen, när vi fäller våldtäktsmän (till och med fisförnäma våldtäktsmän, inte bara såna som blir tagna på bar gärning med ett halvt kvinnoöra i munnen), när makten äntligen börjar skifta. Då ska vi tycka synd om männen för att de inte får bebisar? Läser jag rätt?
”Män som är frustrerade över sin situation riskerar att ta ut detta genom kriminalitet, missbruk eller politisk extremism. Ett samhälle där denna grupp ökar kan bli lite bökigt”, säger statsvetare Bo Rothstein i artikeln och utvecklar: ”detta är ett växande samhällsproblem. Och så länge kvinnor vill gifta sig uppåt blir ju dessa män över.”
Gift dig med en lastbilschaufför i dag, i morgon kan det vara försent, är det så vi ska tolka honom?
Det är inte synd om männen. Det är inte kvinnors ansvar att män blir över. De får väl harva på som vi kvinnor har gjort i alla tider.
Jag blev utsatt för en vidrig sadist på en fest i min ungdom. Pressade en kudde mot mitt ansikte och min hand mot sitt kön gjorde han. Slutade inte trots att jag skrek. Tryckte i stället upp en knapptelefon från Doro i gommen på mig (det fungerade, och nej, det gick inte att ringa 112 med tungan)
Från en liten håla på landsbygden kom han. Outbildad var han.
Nu är han VD.
Om jag fick ett år av magiskt skrivande på mig så skulle jag inte kunna förklara för er hur ful han är.
Så bra att det löste sig för honom. Han fick både fint jobb, hög lön och barn. Det ska vi vara glada för, tycker jag. För vem vet vad som händer med en fattig man utan ungar.
Vi ska passa oss.
Hör här:
Minns ni när Erik Hörstadius i Opinion Live berättade om när han blev våldtagen av en kulturkvinna men att han inte anmälde eftersom de fick en skön stund? Jag vet, det var nyss, men ändå, en LEGENDARISK TV-STUND!
Hör mer:
Jag upprepar: Erik Hörstadius tyckte att det var en god idé att trivialisera övergrepp mot kvinnor genom att berätta om när han hade fyllesex efter en fest. En våldtäkt enligt Erik, som förklarade att det inte gjorde så mycket eftersom det var fint och eftersom Erik just då var singel.