Det häpnadsväckande var att bilderna visades
Det var häpnadsväckande bilder som rullade på BBC:s nyhetssändning Newsday i veckan.
Någonstans i stadsbebyggelse på den ockuperade Västra Jordanstranden, kanske Ramallah, kanske Jenin, kom fem,sex pojkar i 10-12-årsåldern springande nedför en trång gata i riktning bort från kameran. Efter dem dök en grupp israeliska soldater upp i bild, anföraren tecknade halt och sjönk ner på knä för att få skjutstöd för sin automatkarbin.
Det såg ut som ett mycket svårt skott och för varje sekund skytten koncentrerade sig växte avståndet till de springande barnen. Jag hann tänka att det där klarar han inte, det är som att försöka skjuta en vilt flyende rådjurskilling på 100 meter. Såna skott avstår man, risken för skadskjutning är för stor.
Men han träffade den minsta pojken som hamnat på efterkälken. Det var ett perfekt skott, såg ut som en ryggradsträff, effekten är som att slå av en elkontakt.
Pojken föll handlöst framåt med ansiktet först ner i gatan och hasade livlöst, förmodligen redan kliniskt död, två, tre meter framåt i gruset innan allt blev stilla.
Den skicklige skytten, tydligen väl inövad på rörliga mål, såvida det inte bara var ett turskott, reste sig från sin skytteposition och soldaterna avancerade utan påtaglig brådska mot det nedlagda bytet.
Krigsförbrytelse? Ja, självklart. Det är inte tillåtet att skjuta civila barn under gatuflykt, inte ens palestinska barn. Den som likväl känner stort behov av träna sådana extremt svåra jaktskott bör undvika att filmas.
Men det häpnadsväckande med filmsekvensen var något annat. Att bilderna visades.
Jag har svårt att tro att SVT skulle ha gjort det. En av förklaringarna är att alla anställda på SVT vet att man har Sverigedemokraternas argusögon på sig och att den här typen av bilder väcker deras starka ogillande, vilket i sin tur kan få förödande konsekvenser för anslagen till public service. SVT avstår från att köpa in sådana bilder, som det annars finns gott om på den internationella nyhetsmarknaden.
Så ser det i alla fall ut i en gammal palestinaaktivists perpektiv. Liksom att regeringspressen i Sverige ägnar mer indignerat utrymme åt påstått förgripliga paroller i Palestinademonstrationer än åt döda barn i Gaza.
I början av Israels hämndkrig mot befolkningen i Gaza framträdde en utomordentligt skicklig, lugn och sympatisk presstalesman för den israeliska krigsmakten. Han heter Jonathan Conricus, talar god svenska och uppträdde i fältuniform med överstelöjtnants gradbeteckningar. Han ljög inte i onödan, höll en föredömligt saklig ton utan att motargumentera. Lite svårt fick han visserligen att förklara Israels första förstörelse av Gazas största sjukhus, eftersom han tvingades inta den föga trovärdiga ståndpunkten att sjukhuset varit ”sambandscentral och vapenförråd åt Hamas”, vilket berättigade Israels anfall. Det var en hopplös arbetsuppgift att försöka få världen att gå på på det.
Men Jonathan Conricus gjorde ett starkt intryck på mej, en sån där israel som man skulle kunna föra ett långt lågmält samtal med på någon av världens flygplatser i väntan på försenade plan. Utan att bli oense på särskilt många punkter.
Sen försvann han plötsligt från teverutan och ersattes av mer råbarkade och typiska pressinformatörer. Jag saknade honom och föreställde mej att han lämnat jobbet för att han inte stod ut. Det skulle visa sig vara en lite väl optimistisk förhoppning.
För den 7 oktober dök han upp med ett långt inlägg på Expressens debattsida. Fast nu förvandlad från Dr. Jekyll till Mr Hyde.
Han sa sig vara besviken på sitt gamla hemland Sverige för att vi ”varken kan eller vill försvara våra gator mot terroranhängare” och för att ”islamister tillåts spy ut sitt gift i svenska medier”. Han påstod att ”de flesta” svenska politikerna ”säljer sin själ till islampopulism”, han är ”bestört” över den proarabiska hållningen i SVT, SR och de stora tidningarna, anser att ”flertalet” svenska journalister som behandlat kriget bör avskedas för sin proarabiska hållning och att ”inget annat land varit värre och mer orättvist mot Israel än Sverige”, inte ens Norge och Irland. Inget annat land? Och vad med de cirka 125 länder som till skillnad från Sverige fördömt Israels krigföring i Gaza som både oproportionelig och som upprepade krigsförbrytelser?
Dock meddelade han en tröst för oss: ”Jag har träffat och pratat med tiotusentals förnuftiga svenskar - - - som insisterar på att tänka själva”, det vill säga tycker som han och lider av den antiisraeliska sammansvärjningen i klägget mellan Sveriges ”flesta” politiker och det där ”flertalet” journalister.
Och denna kunskap skulle han alltså nyligen ha inhämtat från intervjuer med ”tiotusentals” svenskar, oklart var, dock fler svenskar än jag intervjuat under sextio år i journalistjobbet.
Hur kunde jag så totalt felbedöma denne man? Eller har han blivit skvatt galen sen sist? Eller har han bara satt sitt kända och trovärdiga namn under en propagandatext avsedd för israelisk hemmamarknad?
Varför ingen i Sverige kommenterat denna uppseendeväckande text, så att den glidit förbi bakom en slöja av generad tystnad, är lättare att förstå. Men varför tryckte Expressen en text som förefaller uppenbart sinnesförvirrad och därför i hög grad motverkar sitt syfte? Omöjligt att förstå.
För övrigt anser jag att…
…Kurdo Baksi har alldeles rätt i sin kritik mot Stockholms stad för att man gett tillstånd till den extremt kvinnofientliga och antisemitiska islamiströrelsen Milli Görus att bygga jättemoské och center för jihadistutbildning i Skärholmen.
…Israel ånyo visat sig som fenomenalt skickliga lönnmördare, vår tids motsvarighet till 1200-talets assasiner. Men tror Netanyahu att den taktiken skall få Hamas att befria sin israeliska gisslan? Eller tror han tvärtom eller skiter i vilket., bara kriget rullar på tills Trump blir president?
Det här är Jan Guillou: "Då är det ett helvete"