Kiosken i Djursholm vore en guldgruva för Karl-Bertil Jonsson
Paketen är staplade från golv till tak.
Allan Yari, ägare till den enda kiosken i Djursholm med postservice, tar den hopplösa situationen med vad som verkar vara en blandning av galghumor och tillbakahållen uppgivenhet.
– Vi ringer runt och vädjar till våra kunder att komma in. Men många är i Frankrike eller Spanien, säger han.
Över 5 000 julklappar väntar just nu på att bli hämtade: leksaker, kläder, glas i paket med klisterlappar som vädjar om försiktighet.
– I december i fjol var det ännu värre. Då hade vi en jobbig dag över tretusen paket bara på lagret. Nu är det hälften.
Djursholm är, som de flesta vet, ett ovanligt samhälle.
Medianårsinkomsten är drygt 405 000 kronor, högst i Sverige, här bor företagsledare och kändisar från sportens och underhållningens värld i villor som är marginellt mindre än en genomsnittlig flyktingförläggning.
Det är en deppig och regnig fredag och ju närmare Värtan, fjärden, fotograf Robin Lorentz-Allard och jag kommer, desto mer grandiosa är husen.
Här finns ekonomiska muskler, men vem vet vilken ångest som vibrerar bakom de välansade gräsmattorna.
Längst ner, på en egen liten ö, bor miljardären Björn Ulvaeus.
Vi ser knappt några människor, en tonårsgrabb med prydlig frisyr, en påpälsad kvinna som möjligen är född i Thailand, en äldre man i oljerock som rastar schäfern.
Men i kiosken på torget är kön lång. Postnord har just levererat dagens skörd, cirka 500 paket, och Allan Yari har hunnit få upp hälften på hyllorna.
Resten står travade överallt. Ute i butiken, på lagret, i utrymme som inte tillhör kiosken.
– Vi har byggt nya hyllor. Och Postnord har tagit bort tre postnummer, så vissa får åka och hämta sina paket på Postcenter i Danderyd i stället.
Allan Yari bor i Bromma. Föräldrarna är kurder som flydde från Iran till Irak och vidare till Sverige på 1980-talet.
Han är 32 år och har varit delägare i kiosken i tolv år. Tog över från sin pappa som kände att det var dags att gå i pension.
– Det finns inte mycket pengar att hämta i posthanteringen. Men det är service och många kunder passar på att handla andra saker.
Godis, glass och läsk är storsäljarna. Telegram från Svenskt spel vittnar om att några trisslotter som sålts här har gett vinster: 22 800 kronor, 10 000, 5 000.
Omsättningen är runt tio miljoner per år. Det går att leva på, men de två ägarna blir inte rika.
– Just nu jobbar jag tio timmar om dagen.
– Trivs du?
– Ja, men julveckorna klarar jag mig utan.
En äldre, välklädd herre kommer in. Han har ett brev som ska skickas till Skattemyndigheten i Frankrike.
– Det här brevet måste vara rekommenderat. Det är viktigt, förmanar han, betalar och går vidare.
Då och då är det tomt i butiken. Då passar Allan Yari på att ringa kunder och påminna om paketen som ligger och väntar. Hittills i dag har det blivit ett tiotal samtal.
Ungefär 20 levererade paket per dag hämtas aldrig ut. De skickas tillbaka efter ett par veckor.
En gång i världen var det Posten som skötte distributionen av paket hem till människor.
Det var ju på postsorteringen som unge Karl-Bertil Jonsson jobbade extra under julen i Tage Danielssons saga.
Han stal paket från de rika och delade ut dem till de fattiga.
Klassisk är scenen då Karl-Bertils ursinnige fader tvingar med sonen på en turné för att be om ursäkt efter att tilltaget upptäckts.
Byrådirektör H.K. Bergdahl, en av de bestulna, blir lyrisk över pojkens insats, bjuder på fikon och utbrister:
”Det kan ju inte tusan hålla reda på alla dumheter som en massa galningar i släkten skickar hit. Tack ska du ha, min gosse, för att vi slapp Bodens fästning”.
Sverige har förändrats sedan Danielsson skrev sin klassiska berättelse. Men Sverige är också sig likt.
På kioskens lager tycks det vimla av Bodens fästningar. Karl-Bertil, här har du en guldgruva.
Det blåser en kärlekslöst rå vind över torget. Varken optikern eller kemtvätten har kunder. Men både greken och sushihaket har lunchgäster.
En snabbtitt i Hemnet: billigaste villan i Djursholm som ligger ute just nu har ett utropspris på 20 miljoner.
En äldre dam i päls kommer in med ett frankerat brev som ska till Spanien.
– Det måste stå prioriatare på det, säger hon.
– Det väger fem gram för mycket. Du måste köpa ytterligare ett frimärke, säger Allan Yari.
– Jaja, jag har råd, suckar damen.
Ett påstående jag inte finner anledning att ifrågasätta.
Allan Yari har arbetat på My Way SOS-kiosken så länge att han inte tänker på att klientelet är en smula annorlunda.
– Men visst känner jag igen vissa av stammisarna från tidningar och tv.
Fotnot: Mitt i Stockholm var först att rapportera om postbudet i Djursholm.