Ny rapport om ”domedagsglaciären” – så nära är kollapsen
Den så kallade ”domedagsglaciären” Thwaites är nära en tipping point och kan splittras upp inom de närmaste åren.
Resultatet från ett sex år långt forskningsprojekt visar att detta bara är början på en avsmältning som kommer att pågå i århundraden.
Det dystra faktumet är att detta tycks ske oavsett hur mycket vi begränsar våra utsläpp.
Ett sexårigt arbete med att förstå Thwaites, även kallad ”domedagsglaciären”, är nu över.
Det har engagerat hundratals forskare från en rad länder, som med hjälp av robotubåtar, satelliter och borrningar har försökt kartlägga glaciärens sårbarhet.
Glaciären har dragit sig tillbaka i 80 års tid, en process som har accelererat under de senaste 30 åren och som kommer att gå ännu snabbare i framtiden, konstaterar forskarna.
”Mot slutet av detta århundrade, eller in på nästa, är det mycket troligt att vi kommer att se en snabb ökning av mängden is som lossnar från Antarktis,” säger Ted Scambos, glaciolog vid University of Colorado, som varit inblandad i studien. ”Thwaites är i princip dömd.”
Tre meters höjning
Thwaites är till ytan ungefär lika stor som Florida och skulle hela glaciären kollapsa höjer den havsnivån med ungefär 65 centimeter.
Men eftersom den sitter som en plugg för stora delar av de andra glaciärerna i Västantarkis, kan havsnivåhöjningen bli betydligt större. Den totala höjningen, menar Scambos, kommer att ligga närmare tre meter.
Men det finns ändå en ljusglimt: Slutsatsen är att en fullständig kollaps av Thwaites-glaciären under detta århundrade möjligtvis är något mindre sannolik än vad man tidigare trott. Däremot förutspår modellerna att förlusten av is kommer att accelerera under 2100- och 2200-talet, vilket kan leda till en ”allmän kollaps av Västantarktiska istäcket under 2300-talet.”
Kan inte uteslutas
Ett värsta-scenario för avsmältning kan dock fortfarande inte uteslutas, eftersom utsläppen av växthusgaser har fortsatt att nå nya rekordnivåer år efter år.
Tillsammans med smältvatten från andra delar av Antarktis och Grönland samt från bergsglaciärer runt om i världen och den expansionen som sker för att haven värms, skulle en smältning av Thwaites-glaciären kunna leda till att havsnivån stiger med två meter till 2100, enligt forskarna.
Förr eller senare kommer detta att leda till enorma problem för de hundratals miljoner som bor i lågt liggande områden nära kusterna. Senast i oktober förra året publicerades en rapport i Nature Climate Change som menade att glaciärerna Thwaites och Pine Island kommer att fortsätta smälta, oavsett hur mycket vi begränsar utsläppen.
”Det är verkligen oroande att de senaste modellerna alla pekar mot att en oåterkallelig tillbakagång redan kan ha utlösts,” säger James Kirkham, chef för det vetenskapliga rådet International Cryosphere Climate Initiative.
Inom fem år
Saker kommer också att utspela sig i närtid.
Forskarna tror att den yttersta delen av glaciären, den ishylla som flyter på havet, troligen kommer att splittras upp till flera stora isberg inom de närmaste två-tre åren – vilket kommer att exponera glaciärens front för havet. Vad detta innebär är höljt i dunkel – det behöver inte nödvändigtvis leda till en acceleration av avsmältningen, men kommer ändå att förändra hur havet interagerar med isen.
Nya rön har kunnat visa hur tidvattenvågor som rör sig under Thwaites-glaciären har skapat en stor zon där varmt vatten återkommande strömmar in under isen, vilket påskyndar smältningen. Denna tidvattenpuls har ökat glaciärens instabilitet.
Svenska professorn Anna Wåhlin, som forskat på Thwaites i många år och själv opererat en av undervattensrobotarna, menar att glaciären har passerat en brytpunkt där stabiliteten är borta.
– Förändringarna sker väldigt snabbt. Glaciären är väldigt instabil just nu. Den kommer inte att finnas kvar inom fem år, kanske till och med inom tre år, berättade hon för Svenska Dagbladet i våras.
Men hon betonar att det inte är helt säkert att det blir en havsnivåhöjning, och om den sker så kommer vi att ha tid att förbereda oss, eftersom det kommer dröja innan höjningarna blir kraftiga.
Helt avgörande
Mänskligheten har rent allmänt mycket svårt att förhålla sig till utmaningar som ligger långt in i framtiden. Vi är kortsiktiga varelser – forskning med magnetröntgenkamera av våra hjärnor har visat att när vi tänker på oss själva i framtiden, börjar vi se våra framtida jag som helt andra personer.
Fortfarande kan vi genom utsläppsminskningar köpa oss – eller egentligen kommande generationer – mer tid när det gäller hur snabbt vattnet kommer att stiga.
Men för att kunna fatta rätt beslut och vidta rätt åtgärder, för både anpassningar och begränsningar, är det avgörande att vi vet hur stora insatserna är.
Vi måste helt enkelt ha koll på riskerna.
Där är rapporter som den om Thwaites helt avgörande.