De använder friheten till att supa och sura
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-07-15
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
I ena stunden befann jag mig på den amerikanska militärbas i Irak där jag bott i ett par veckor. I nästa ögonblick gick jag omkring i trängseln på Båstads gator omgiven av otäcka, packade brats. Det var en ganska chockartad upplevelse, på många olika sätt. Mest för att jag mentalt fortfarande var kvar i Irak – ni vet, landet där det enligt Migrationsöverdomstolen inte råder väpnad konflikt. Detta trots att människor sprängs i bitar varje dag.
Enligt Eskilstuna-Kuriren skriver Migrationsverket i sitt avslagsyrkande till domstolen följande: ”Efter frigörelsen 2003 är irakiska regimen inte inblandad i någon förföljelse av religiösa grupper. Regimen verkar i stället för en acceptans och tolerans av alla religiösa minoriteter.”
Men Iraks regering är svag, korrupt och har ingen kontroll över landet. Den polis och armé som håller på att byggas upp i landet är inte effektiv än. Olika grupperingar slåss om makten, den shiitiska Mahdiarmén har kontroll över delar av Bagdad, Karbala samt andra städer. Sunnitiska grupperingar dominerar inom andra områden och attackerar i sin tur shiiter och amerikaner. Alla slåss med andra ord mot alla. Bara i Kurdistan finns det något som påminner om ordning, där styr PUK och KDP.
Det finns folk som hävdar att det är de amerikanska trupperna som slentrianmässigt mördar irakier, men det är inte jänkarna som fyller sina fordon med sprängmedel och kör in i folksamlingar.
Om amerikanerna drar sig ut kommer förmodligen striderna mellan shia och sunni blossa upp i full skala. Och civilbefolkningen kommer att lida ännu mer.
Kom ihåg att detta är människor, precis som du och jag, som vill leva i sitt eget land. De vill kunna skicka sina barn till skolan utan att vara rädda för att de ska mördas eller kidnappas. De vill ha el, jobb, slippa vara rädda, ha ett liv.
I Båstad har bratsen all den frihet irakierna längtar efter och mer därtill.
De kan njuta av en demokratis fördelar, glädjas över vår civilisations fördelar. Denna frihet använder de till att knulla, supa och sura över att de inte längre får spruta dyr champagne på varandra.
Det är inte utan
att jag undrar över vad som egentligen är meningen med allt. Vi har ett liv, en möjlighet, en chans att göra något vettigt. Likväl är idealet att fjolla runt i rosa skjorta och stå och dansa på en båt. Tragik har många ansikten.