Förhören med toppolitikerna i Staffanstorp har inletts
Förhören mot de ledande politikerna i Staffanstorp, misstänkta för grovt tjänstefel, har inletts.
Att en hel kommunstyrelse anklagas för brott är unikt i svensk kriminalhistoria - och en dom skulle få stort principiellt värde.
I april förra året beslöt kommunstyrelsen i Staffanstorp om ett totalstopp för kvotflyktingar.
Det var sång- och dansmannen Christian Sonesson, moderat kommunalråd, som föreslog tilltaget med motiveringen att det vore bättre att prioritera flyktingar från Ukraina.
Beslutet drevs igenom av M och SD, som inte lyssnade på invändningar från S och C.
Uppståndelsen i tidningar, radio och tv blev stor. Uppståndelsen blev ännu större några veckor senare då ett plan med kvotflyktingar landade i Malmö.
De flesta togs om hand av representanter för olika kommuner, men en familj bestående av fyra personer blev kvar i ankomsthallen. Efter förvirring och ett antal telefonsamtal ordnades en provisorisk lösning för dem.
Det går att ha moraliska och principiella synpunkter på Staffanstorps pajaskonster.
Det är ett långfinger i ansiktet på Länsstyrelsen, som hade beslutat att den skånska kommunen skulle ta emot 36 personer i fjol.
Solidariskt med andra kommuner är det inte. Och det går att påstå att det är en bekymmersam signal som skickas ut då ledande politiker så uppenbart trotsar lagen som i detta fall.
Tidöpartierna har, som vi alla vet, en faiblesse för lag och ordning och om en moderat kändis som Sonesson struntar i juridikens gränser kan ju en och annan undersåte få för sig att det inte är så noga att hålla sig på rätt sida.
Och nästa gång någon säger att det bara är att gilla läget och följa beslut fattade av en demokratisk majoritet, går det ju att peka på Staffanstorp.
Eller kanske inte. Åklagare Emma Adolfsson har fattat det pigga beslutet att inleda en förundersökning och delge nio ledamöter i kommunstyrelsen misstanke om grovt tjänstefel.
(Misstanken gäller även tre ledamöter som röstar nej. Den enda som inte kallas till förhör är socialdemokraten som reserverade sig.)
Att i princip en hel kommunstyrelse misstänks för ett grovt brott är ingen liten sak. Det har aldrig tidigare hänt i Sverige.
Så här långt in i en text som denna brukar journalister älska att påpeka att politikerna nu riskerar upp till sex års fängelse. Men sådana straff kan vi glömma.
Det stämmer i och för sig att brottet i straffskalan når upp dit. Men i händelse av fällande dom lär de de här figurerna klara sig med dagsböter och möjligen villkorligt.
Icke desto mindre finns det anledning att påpeka vad lagen faktiskt stipulerar. Det är nämligen ett påpekande så gott som något om hur allvarligt det här faktiskt är.
Förhören med politikerna har inletts. De har tilldelats advokater.
I ett inlägg på Facebook kritiserar Sonesson åklagaren och hävdar att ledamöter av beslutande församling i stat och kommun inte kan åtalas för tjänstefel.
”Vem ska på ta på sig ansvaret att bära vår demokrati som förtroendevalda utifrån en helt ny tillämpning”, frågar sig denne ädle politiker, vars kall givetvis är någonting så heroiskt som en strävan att få tjäna kommunens invånare.
Frågan är dock om han har tolkat lagen korrekt. Sant är i och för sig att ledamöter i kommunfullmäktige i den rollen är undantagna tjänstefelsansvar.
Men lagen säger också uttryckligen att kommunalt förtroendevalda i nämnder och styrelser kan åtalas för detta brott. Exempelvis kommunstyrelsen.
Bosättningslagen innehåller förvisso ingen sanktion. Men det är av underordnad betydelse. I sin juridiska analys lutar sig åklagaren mot brottsbalkens paragrafer.
Som så ofta i juridiska sammanhang finns dock utrymme för andra tolkningar.
Kammaråklagare Adolfssons hållning stöds av exempelvis juridikprofessor Olle Lundin, men andra lagkloka hävdar att detta mest är dumheter.
Av visst intresse är en 20 år gammal dom i Svea hovrätt. Då dömdes ledamöterna i en miljönämnd för tjänstefel efter att ha gäspat åt miljöbalken.
Bland annat hade ett byggbolag i strid med lag förvarat tunnor med spillolja på en tomt i tre år. Det upptäcktes, men brottsmisstanken anmäldes aldrig av de ansvariga politikerna. En på det hela taget tråkig historia.
De misstänkta i Staffanstorp nekar. Inget åtal är väckt. Än mindre föreligger fällande domar. Vi vet med andra ord inte hur detta slutar.
Men redan nu påstår jag att det är viktigt att åklagaren har satt ner foten.
Sonesson & co behöver uppenbarligen en påminnelse om att endast kungen är immun mot åtal i Sverige, även om de snart tonade ner sin stöddighet och rev upp beslutet.
Ett åtal och en eventuell fällande dom skulle förhoppningsvis få även vissa andra politiker att begripa att juridikens ramar gäller även dem.
Så sent som i går blev det exempelvis känt att högerstyret i Östhammar säger nej till att ta emot kvotflyktingar nästa år.
– Vi utmanar lagen, förklarar Ylva Lundin, gruppledare för SD.
Okidok. Därmed fritt fram för andra boende i Östhammar att ”utmana” en och annan bestämmelse?
Det här är ett uttalat lagtrots. Ett utslag av demokratiförakt. Någon jävla ordning får det det faktiskt vara i en nation.