Upprorsmakarna kan göra Marine Le Pen till president
Upprorsmakarna på Frankrikes gator spelar på många sätt extremhögern i händerna.
Förortsungdomarnas svårbegripliga självskadebeteende kan sluta med att de överlämnar presidentposten till Marine Le Pen efter nästa val.
Det är inte den franska elitens skolor, bibliotek, kommunhus och kvartersbutiker som brinner utan de redan missgynnade förortsbornas. Förorter som de senaste åren rustats upp med 40 miljarder kronor av skattepengar kastas tillbaka i ett nytt elände.
Det tog några dagar för ilskan att lägga sig och för människor att upptäcka det. Nu vädjar den av polisen skjutne 17-åringen Nahels mormor om ett slut på våldet och förstörelsen.
– Till dem som håller på och slår sönder saker säger jag: Sluta! Sluta! Sluta förstör skolor och bussar.
Men på sätt och vis är det redan för sent. Upploppen har spritt sig till städer över hela landet och redan fått fransmännen att i avsky vända sig mot våldsverkarna. Det kommer att få politiska konsekvenser. Men förbättringar för de som bor i förorten är sannolikt inte en av dem.
Troligare är att det får de franska väljarna att ta ännu ett steg åt höger.
President Emmanuel Macron kan inte bli omvald. Det finns ingen given kandidat i dagens läge som kan axla hans mantel i mitten som lockat väljare från både höger och vänster. Macron har med sitt mittenparti En marche nästan raderat ut såväl socialistpartiet som det traditionella högerpartiet republikanerna.
Det lämnar fältet tämligen fritt för Marine Le Pen, ledare för högerpopulistiska Nationell samling. Hon har två gånger förlorat mot Macron i presidentval. Inte för att Macron varit omåttligt populär utan för att många väljare varit rädda för att rösta på en så extrem politiker som Le Pen.
Mjuka upp image
Men redan inför det senaste valet gjorde hon stora ansträngningar för att förändra sin och partiets image. Bland annat genom att byta namn från Nationella fronten till Nationell samling. Marine Le Pen försöker mjuka upp sin image och bli mer personlig.
Hon började också prata mer om de plånboksfrågor som berör den franska medelklassen och mindre om invandring.
Under den valrörelsen träffade jag många ungdomar som med stor entusiasm meddelade att de tänkte rösta på henne.
Nu utnyttjar invandrarkritiska Le Pen de våldsamma upploppen till att kritisera regeringen för att inte ta i med hårdhandskarna mot de som förstör. Att låta landet sjunka ner i kaos och anarki.
Hon är den som vinner på att upprördheten över en 17-åring som skjuts till döds för att han vägrar lyda polisens uppmaningar förvandlats till en debatt om lag och ordning.
Le Pen är inte längre en pestsmittad politiker för majoriteten av fransmännen. Hon kan mycket väl bli vald till president vid valet 2027.
Särskilt om motgångarna för Macron fortsätter. Han hade precis hämtat sig från de omfattande, och även i vissa fall våldsamma, protesterna mot höjningen av pensionsåldern från 62 år till 64 år när dödskjutningen av 17-åringen inträffade.
USA-liknande situation
Macron försökte först utnyttja situationen till sin fördel genom att ställa sig på de utsattas sida med att kalla dödsskjutningen för ”oförklarlig” och ”oförsvarsbar”.
Men när de fredliga demonstrationerna mot polisvåld och rasism inom polisen förvandlades till plundring och förstörelse gick han tillbaka till sin traditionella roll som statens försvarare.
Våldsorgien slår hårt mot den auktoritet som finns kvar av hans presidentskap.
Upploppen har än en gång fått Frankrike av framstå som ett djupt splittrat och delat land.
Sedan den franska polisen 2017 fick nya befogenheter att använda sina skjutvapen utan att själva vara hotade har utvecklingen blivit mer amerikansk.
Fler och fler fransmän skjuts ihjäl av polis när de stoppas vid trafikkontroller. Det drabbar nästan alltid invandrare eller svarta. Precis som en oproportionerligt stor del av dödskjutningarna som sker i USA vid rutinmässiga trafikkontroller, drabbar svarta.
I USA har polisen ofta gått fri vilket lett till kravaller. I Frankrike blev det upplopp trots att den polis som sköt ihjäl Nahel snabbt greps och åtalades för dråp.
Hat mot samhället
Vi söker gärna enkla förklaringar till varför tragiska saker händer. Men det är uppenbart att reaktionerna i Frankrike handlar om så mycket mer än bara upprördhet över en enskild dödsskjutning eller missnöje med förment rasistiska poliser. I grunden finns ett hat mot samhället.
Men frågan är om hatet kommer från förortens medborgare eller från de som organiserar upploppen. Uppgifter i franska medier gör gällande att en anarkistisk rörelse som kallas svarta blocket, bestående av mestadels vita vänsterextrema individer spelar en viktig roll i upploppen. Precis som de gjorde när fredliga demonstrationer mot höjd pensionsålder förvandlades till orgier i vandalism.
När en bil körs in en borgmästares bostad och sätts i brand är det en riktad attack som kräver mer research och planering än att slå sönder några skyltfönster.
