Det står en doft av grovdoppa över jämtarna
Läs Johan Hakelius krönika
Det är faktiskt 12 år sedan Allan Edwall dog. Teater Tribunalen hade minneskväll i går. Stefan Sundström tolkade Edwalls visor och Johan Erlandsson pratade om sin nyutkomna bok om Edwall ”Då kan man lika gärna kittla varandra”. Det kostade en tjuga att komma in.
Det finns skådisar som lämnar tomrum efter sig. Edwall, till exempel. Storspelare som Ernst-Hugo Järegård, Jarl Kulle och Margaretha Krook. Mer småspelta storheter som Håkan Serner. Alla hade de alldeles speciella drag. Jarl Kulle skulle inte ha kunnat sjunga ”Grovdoppa” med riktig trovärdighet. Å andra sidan var det nog rätt att Allan Edwall spelade den sorgset snälle Oscar Ekdahl, inte Jarl Kulles bekymmerslöst pigpåsättande Gustav Adolf Ekdahl, i ”Fanny & Alexander”.
Man kan undra varför det blir så. Och när jag gör det kan jag inte låta bli att tänka att Alan Edwall var jämte. Rolf Lassgård kommer också från Jämtland. Kim Anderzon, Staffan Ling och Ewert Ljusberg, förstås. Det står en doft av grovdoppa över allihop.
Kjell-Albin Abrahamsson, journalisten, är också jämte. Han skrev en bok om ”Jämtlands roligaste man”, busschauffören Pelle Bergdahl, häromåret. ”Den harmynte humoristen”, hette den. Kunde ha varit en av vistitel på ”Gnällspik”, ”Färdknäpp”, eller någon annan av Allan Edwalls skivor.
Jämtar är förstås inte ensamma. Det finns skåningar som är skånskare än spettekaka. Östgötar, som faller varandra om halsen så snart de kommer på att de delar dialekt. Det finns göteborgare.
Alla verkar de vara som de är, därför att de kommer från där de kommer. Ofta beskriver de sig själva på det sättet. De är lite oborstade, smågnälliga och okuvliga, just därför att de är jämtar. De är lite kontinentala, friare och mer självsäkra, just därför att de är skåningar. Framför allt är de stolta.
Och så finns stockholmare.
I måndags, samma tidning som flaggade för Teater Tribunalens Edwallkväll, intervjuas Carin Jämtin, sossechef i Stockholm. Född i stan. Hon får frågan varför folk har fått för sig att sossarna inte gillar Stockholm:
”Jag gillar Stockholm, jag bor här. Men Stockholm är varken bättre eller sämre än andra ställen.”
Det finns många idéer om vad som är typiskt för stockholmare. Men jag undrar om de mest spridda idéerna ger likgiltigheten den plats den förtjänar.