Åhléns kränger nostalgi kring ett 1800-tal ingen vill ha tillbaka
Jag var på Åhléns häromdan. Som nästan alla dagar. Det är där jag får min motion.
Jag har aldrig varit på ett gym eller i ett löpspår, jag äger inga träningskläder och jag hoppas att jag nånsin slipper införskaffa några. Eftersom jag inte tycker om att vara utomhus fattar jag inte heller vitsen med att promenera, med mindre än att jag har ett tydligt mål, som nästan alltid inbegriper mat eller shopping.
Som Åhléns. Det varuhuset får mig att röra på påkarna, där vet jag var allt finns och jag kan sortimentet, även om jag oftast går hem tomhänt.
När jag i måndags skannade av avdelningen för heminredning, såg jag i ett hörn nåt murrigt som avvek helt från det annars ljusa och rena utbudet. Jag var tvungen att gå riktigt nära för att se vad det var, och fann en samling muggar, brickor, kakburkar och tygkassar prydda av ett kolorerat foto från slutet av 1800-talet.
Det var Oscar II och hans familj som glodde mot mig, som ett eko från förr, när
Sverige var ett land som vi helst inte vill tänka på. För 129 spänn kan man köpa en mugg med ett prydligt gäng kungligheter som aktivt motarbetade det demokratiska genombrottet och som enrollerade sig med krafter, som ansågs som högerextremistiska även för sin tid.
Åhléns firar 125 år i år. Grundplåten till varuhuset utgjordes av den vinst som
postorderfirman Åhlén & Holm gjorde på att sälja ett omåttligt populärt tryck av kungafamiljen. Jag är som sagt tacksam för det, men den här bisarra
jubileumssatsningen klarar jag mig utan.
Monarkin är starkare än nånsin, med allt vad det betyder av informella makt och inflytande över våra sinnen.
Förra veckan lade Fredrik Wersäll fram en av regeringen beställd utredning, där han föreslår sekretess på förundersökningar fram till dom har fallit.
Wersäll är inte bara jurist och före detta hovrättspresident, han är dessutom
riksmarskalk och chef för Kungliga hovstaterna. När Wersäll tog emot Medierna (P1) för att prata om utredningen – som undergräver journalisternas möjlighet att kritiskt granska den dömande makten – så gjorde han det på Stockholms slott.
Är det lämpligt?
Wersäll är statschefens högra hand. Så länge han är det borde han inte göra några utredningar alls, än mindre plädera för dem från sitt arbetsrum på slottet. Även om kungen inte har med Wersälls extraknäck att göra, så får det ändå en särskild tyngd och strålglans av närheten till kronan – som ska vara politisk oberoende.
Kan inte Wersäll själv välja mellan juridiken och excellenseriet, måste nån annan hjälpa honom med det. Det saknas knappast andra kompetenta jurister som regeringen kan plocka bland.
De bedrövliga tygkassarna på Åhléns vill kränga nostalgi kring ett 1800-tal som nog ingen vill ha tillbaka, men vi är naiva om vi tror att kungahuset idag sen dess förlorat sin makt.