Kriget är redan här – frågan är bara hur illa det blir
Kriget är redan här. Frågan är bara hur illa det blir.
Netanyahu spelar högt och hoppas att Hizbollah ska sluta skjuta mot Israel inför hotet att bli utraderade.
Gör han en felkalkyl kan det sluta med storkriget som alla fruktar.
Läget påminner mig mycket om kriget mellan Israel och Libanon 2006.
Då tog jag skydd i badkaret på mitt hotellrum i Haifa i norra Israel när flyglarmen gick. Personalen i receptionen tipsade att det var det säkraste stället eftersom rummet inte hade några fönster. Till skyddsrummet skulle jag aldrig hinna när Hizbollahs raketer kunde landa lite var som helst.
När fotografen och jag reste runt i norra Israel hände det flera gånger att vi fick stanna bilen och kasta oss i vägdiket när flyglarmet gick. En gång kom vi fram precis efter att en Katusja-raket landat intill vägkanten och spred en frän lukt att bränd metall.
Israelerna vi intervjuade hade mer eller mindre flyttat in i skyddsrummen.
Fast ännu värre var det i Libanon där Israel bombade Beiruts södra förorter till grus. Här har gruppen sitt starkaste fäste.
Nu verkar precis samma sak vara på väg att hända igen.
Hizbollah har på daglig basis skjutit raketer mot norra Israel sedan oktober förra året. Som stöd till Hamas i Gaza.
Hizbollahs krav för att sluta är att Israel går med på en vapenvila i Gaza. Premiärminister Benjamin Netanyahu vägrar.
Istället har han bestämt sig för att de dryga 60 000 israeler som tvingats fly sina hem i norra Israel på grund av Hizbollahs raketer nu ska kunna flytta tillbaka.
Eftersom Hizbollah inte frivilligt går med på att sluta skjuta är Netanyahus plan att tvinga dem genom intensiva israeliska bombningar av den terrorstämplade gruppens raketuppskjutningsramper och andra mål i Libanon.
Kanske slutar det även med en markoffensiv in i södra Libanon för att skapa en buffertzon. Netanyahu har förflyttat delar av armén från Gaza där Hamas är kraftigt militärt försvagat, till norra Israel.
Definitionen av krig säger att det krävs tusen dödsoffer på ett år. Bara igår dödades över 500 libaneser i de israeliska bombräderna. Så det råder ingen tvekan om att världen fått ett nytt krig på halsen. Sannolikt blir det värre innan det blir bättre.
Libanon som land har ingen öppen konflikt med Israel. Landets armé är svag och man har inte ens ett flygvapen. Den stora majoriteten libaneser vill inte ha något krig med Israel.
Men Iran-stödda Hizbollah är som en stat i staten och gör som de själva vill. Ingen annan grupp har den militära kapaciteten att stoppa dem.
Medan deras Katusja-raketer 2006 var tämligen oprecisa har gruppen numera tillgång till målstyrda robotar som man fått från Iran. Mängder av dem. Hizbollah ses som världens bäst beväpnade milis.
Ännu har man inte använt så många av dem. Börjar man göra det kan även israelerna få känna av kriget in på bara skinnet.
Israels luftförsvarssystem, den så kallade Järnkupolen, har lyckats skjuta ner merparten av Hizbollahs raketer så här långt. Men avlossar gruppen tillräckligt många på en och samma gång kommer att ett antal att slinka igenom och åstadkomma stor förödelse.
Netanyahu tar med andra ord en mycket stor risk när han trappar upp kriget mot Hizbollah. Förmodligen hoppas han att bomberna i de personsökare och walkie talkies som Israel utlöste förra veckan ska ha dödat eller lemlästat en stor del av det militära ledarskapet inom Hizbollah.
Gruppen borde befinna sig i ett tillstånd av kaos och förvirring. Klarar man av att göra motstånd när Israels skruvar upp sitt överlägsna krigsmaskineri där USA dessutom finns med som en extra backup?
Netanyahu tror inte det och räknar kallt med att Hizbollah kan förmås upphöra med bombardemanget mot Israel trots att det inte ser ut att bli någon vapenvila i Gaza.
Så här långt finns dock inga tecken på att Hizbollah är beredda att ge upp trots att de drabbats av det svåraste slaget mot sin organisation sedan den grundades i början av 80-talet.
Kriget 2006 varade i en dryg månad och slutade med ett FN-förhandlat fredsavtal.
Även den här gången kan det bli ett begränsat krig. Mycket talar dock för att Netanyahu bestämt sig för att krossa Hizbollah en gång för alla på samma sätt som det varit hans mål i Gaza att eliminera Hamas. Ett mål han trots ett år av krigande inte uppnått.
Avgörande blir vad Iran gör. Signalen från Teheran är att man inte vill ha något regionalt storkrig. Men vad händer om en av Irans viktigaste stödgrupper hotas av utplåning? Kan Iran låta det ske?
Risken är att vi då får det storkrig som alla säger sig vilja undvika men som inte minst Israel hela tiden tar stora steg mot att förverkliga.