De strider mot världens rikaste man för sin värdighet
MALMÖ. På måndagsmorgonen står karlarna i den råkalla dimman och vaktar.
I snart ett år har de stått här. De säger att de kan fortsätta i ytterligare ett eller två, eller tre.
Detta är de strejkande på Tesla. De är långt ifrån gamla tiders hårdföra arbetare som ställde sig i vägen för svartfötter och där smockan hängde i luften. De hälsar på kolleger som arbetar trots att det råder konflikt – strejkande och strejkbrytare säger vänligt hej till varandra.
De hälsar också vänligt på bolagets platschef som kommer ut för att överlämna ett protokoll gällande Teslas brott mot informationsplikten enligt paragraf 19a i medbestämmandelagen.
Det amerikanska bolaget vill inte veta av fackföreningar och kollektivavtal, och har inte mycket till övers för medbestämmande.
I elva månader har bilmekanikern Janis Kuzma vaktat här tillsammans med två arbetskamrater som inte vill synas i tidningen.
– Det blir lättare att komma tillbaka till jobbet så småningom när man inte varit med på bild, säger den ene.
De är strejkvakter men hindrar ingen, bråkar inte. De står i sina gulgröna varselvästar och informerar snarare än krigar.
Ytterst är det sitt människovärde de informerar om.
De talar väl om företagets produkter. Kuzma kör Tesla. Han säger att han alltid skött kundernas fordon som om de vore hans egna. Om det krävdes arbetade han över så att kunden skulle få sin bil i tid.
Visst kan Teslorna bli skramliga efter ett par tre år. Plasten känns lite billig. Men batterierna och drivlinorna och infotainmentsystemet är marknadens bästa, därom är arbetskamraterna ense.
Strejken handlar inte om lönen, även om en av deras fackliga representanter, Metallombudsmannen Tarik Dedic, säger att Tesla betalar sämre än andra storföretag.
Männen i varselvästarna tjänar runt 33 000 kronor i månaden. De strejkar mot världens rikaste man. Ingen kan väl avgöra exakt hur rik Elon Musk är, en uppgift säger att hans förmögenhet uppgår till 2 200 000 000 000 kronor. Det är 2,2 biljoner kronor.
– Musk är fattig, säger Janis Kuzma. Han har pengar men inga värden. Om han ägde värderingar skulle han resa hit och försöka förstå varför vi strejkar.
Kuzma, en bred karl med yvigt skägg, stammar från Lettland. När han kom till Sverige arbetade han först som snickare och upplevde något otroligt. Han använder det ordet, otroligt.
– Arbetsgivaren visade respekt. Var noga med säkerheten. Han kunde ställa en enkel fråga som ”hur mår du”. Det betyder mycket.
Han kom till ett land där arbetarna var med och planerade verksamheten och blev lyssnade på.
Kuzma och hans kamrater berättar om arbetsförhållanden som blev mer och mer pressade på Tesla, om usel planering och HR-avdelningens svar när de hade synpunkter:
– Tesla kanske inte är för alla.
En morgon var borden där de skrev arbetsrapporter borta. Det fanns inte plats för bord längre.
Nästa vecka var stolarna borta. Ledningen ansåg att mekanikerna tog för god tid på sig när de satt ner och skrev arbetsrapporter. I fortsättningen skulle de stå.
De protesterade.
Männen som protesterade fick ingen löneförhöjning.
– De sa att vi inte hade nått upp till målen.
Företaget mäter inte bara produktivitet utan även variabler som ”social impact”, attityd på arbetsplatsen. De som protesterade fick lägre betyg för ”social impact”.
– Det var som att prata med en dörr, säger Janis Kuzma. Deras inställning är att vi är en inköpt kvantitet energi som de gör vad de vill med. Deras inställning är: Om inte du ställer upp tar vi en annan.
Konflikten handlar inte om lönesättning eller andra detaljer i förhållandet mellan anställd och arbetsgivare. Männen återvänder till samma tema. Att bli lyssnad på, inte ses som ett nummer, att vara människa. Att få ett kollektivavtal så att var och en inte behöver stå ensam mot till exempel världens rikaste man.
Nu bränner solen bort morgondimman och det blir förunderligt varmt fast det fortfarande är tidig morgon i slutet av september.
Som så många konflikter handlar den som värdighet.
Då kanske inte Elon Musks biljoner räcker till.