Mångsidig uppvisning, In Flames

 Det måste vara lätt att vara In Flames. Det enda svåra är att välja vilket In Flames som de vill vara.

Rival Sons håller inne med metalvrålen

 Jay Buchanans röst. Vad skulle den ha för prislapp om det fanns transferfönster i hårdrock?

Nya låten lyfter Eva Dahlgren i eländet

 NORRKÖPING Bäst är nya ”Säg mitt namn”, som premiärspelas i dag. En vemodig, jämnt pulserande sång om känslan av att…

Rods show handlar bara om ... show

 Rod Stewart har bara en sak i skallen: Show. Kan han inte få tänka lite mer på sig själv?

Ett perfekt band till Lundells ilska

 Ulf Lundell har många titlar, men en glöms ofta bort. Vi måste prata om anställningschefen.

Så var Whitesnake på Gröna Lund

 De spelar på ett tivoli och påminner om ett. Whitesnake har samma attraktioner, år efter år, och hur roligt man vill ha…

Taffligt, osäkert – och underbart

 NORRKÖPING. Den ena delen är skicklig. Den andra är tafflig. Jag tror jag vet vilken jag mest tycker om.

Musiken får stå i fokus hos Manowar

 Mycket hatar jag hos Manowar. En liten del älskar jag. När fick den senast vara så här tydlig?

Så gjorde Robert Pettersson sagolik succé

 Från Takidatoppen fanns olika vägar att gå för ­Robert Pettersson. Han valde helt rätt. Han valde helt fel.

Han får känslorna att fatta eld

 Hans kropp kan verka svag, men han ­släpar in det tyngsta som en scen kan bära: Någonting att säga.

Royal Republic: Går inte att stå still

Royal Republic – Save the nation Supernova/Playground

Mark Knopfler: Trivsel på cd

 Mark Knopfler – Privateering Mercury/Universal

”Många av problemen försvann när jag blev ren”

På 15 minuter skojar Chris Cornell två gånger. Den första är när han säger att han, förutom att spela med Soundgarden…

Ilsket hes hårdrocksröst

   The midnight chase GMR/Border

Rastlöst, hektiskt – och fantastiskt

 De spelar hela sin klassiker, på tidsenligt vis. Dock baklänges. Den torra detaljen säger en del om Metallica.

Europe är att räkna med igen

Europe är att räkna med igen

Ärlig och perfekt Jill tar i hand

  En sak imponerar mest. Det är inte bandets prydliga, följsamma förädling; deras rika ljudkulisser bakom Jill Johnson.

Svensk hårdrocks kakelsättare

 KARLSTAD. De förtjänar sin publik. Varför känns det extra tydligt nu? Kanske för att publiken verkar mindre manisk.

Rösten åldras – inte humöret

 Att höra ”Eleanor Rigby”, 100 meter från Paul McCartney. Att se honom mala ”The long and winding road” ur en flygel.

Opeth har mod att vara mjuka

 GÖTEBORG. Nyss var Opeth intressanta för att de var bäst i Sverige på metal.

Hollywood-hårdrock

till Nightwish för Imaginaerum HÅRDROCK Modet att vara löjlig. Det gör Tuomas Holopainen till en hjälte.

Når ända in i hjärtat

 KARLSTAD. I varje paus pratar hon. Lite nervöst, lite stakande; lite oprofessionellt.

Konturlös ”Idol”-episk campusrock

till Nickelback för skivan ”Here and now” ROCK Har det skrivits en mer dorm room-anpassad låt än ”Don’t ever let it…

One Direction sockerchockar tonårshjärtan

Torrt och forcerat av Von Benzo