En stressad hemtjänst är ett politiskt beslut
Omsorgen borde räcka till mer än bara överlevnad
Under några somrar på det tidiga 90-talet jobbade jag i hemtjänsten i min lilla hemkommun. En vanlig dag åkte jag hem till fyra gamla och jag hade två timmar hos var och en, även om en del gick bort i körtid eftersom de bodde i byar utanför stan. Under en vecka kanske jag besökte tio olika personer.
Jag var nog rätt tafatt men läraktig. Efter ett par besök visste jag hur varje vårdtagare ville ha sin gröt och sitt kaffe, hur deras tvättmaskiner funkade och jag hade lärt mig att memorera hur alla mattor låg innan jag tog ut dem för att våttorka golvet. Det fanns alltid tid för att sitta ner med en kopp kaffe om någon ville det (det ville de flesta).
Det var ett fritt jobb, där man tillsammans med vårdtagarna inom vissa ramar bestämde vad som skulle göras. Jag såg hur de rutinerade i den ordinarie personalen planerade tiden för att hinna med även det extra – efter några veckors smart logistik kunde det finnas tid för paltkok, ett besök på kyrkogården eller att skura trasmattor. Omsorgen räckte till meningsfulla liv, inte bara till överlevnad.
Fast forward 30 år, ett antal nedskärningar, utförsäljningar och effektiviseringar senare och vi kan läsa om ”Elins” arbetsdag i tidningen Arbetet. Hon jobbar i den kommunala hemtjänsten i en liten stad och får ett nytt schema lagt minut för minut varje morgon. Ett besök då hon ska ge mediciner, hjälpa till med morgonsysslor – jag gissar påklädning, kanske lite hygien – och hushållsgöromål – lite disk? – ska ta tio minuter. Under en dag gör hon mellan 15 och 25 besök, på en vecka kan hon träffa 40 olika kunder.
”Man får hela tiden börja om: Hej mitt namn är xx, vad vill du ha hjälp med?”, berättar ”Elin” som också säger att en del äldre hellre avstår hjälp än släpper in ännu en person de inte känner i sitt hem. Arbetet kan också berätta att en person med hemtjänst i genomsnitt får möta 16 olika personer över en tvåveckorsperiod.
Stressen gjorde ”Elin” sjuk, förra året gick hon in i väggen. Det är hon inte ensam om i sin bransch – undersköterskor inom äldreomsorgen är sjukskrivna mer än alla andra yrkesgrupper.
Det är ingen nyhet att hemtjänsten i dag helt saknar marginaler. Liksom för många andra kommunala åtaganden pressas kostnaden så lågt det går, ibland lägre (läs gärna vad forskaren Åsa Plesner skriver om HVB-hem i GP). I Hemtjänstmaffian beskriver Mira Klingberg Hjort och Karl Martinsson hur en del kommuner betalar så låg ersättning att de inte har råd att bedriva hemtjänst i egen regi, inte om de ska följa gällande kollektivavtal. Istället tar privata utförare över, som erbjuder arbetsvillkor som alltså i princip har dumpats av kommunen.
Kanske är det inte rimligt att varje hemtjänstbesök varar i två timmar – men man borde kunna få kaffet som man vill ha det i sitt eget hem, utan att behöva säga till varje gång. Att hemtjänsten fungerar som den gör i dag är inte resultatet av en Big bang, det är dina kommunala politiker som bestämt att den ska göra det. Åtminstone jag kommer att tänka på det när jag röstar i höst.