I USA dör de allt yngre och blir kortare än förr
Donald Trump tar över ett mindre viktigt USA
Zelenskyj går snabbt ut och gratulerar Trump, troligen skräckslagen men mån om att hålla sig väl med mannen som kan avgöra huruvida Ukraina ska få finnas mer.
Netanyahu gratulerar Trump, triumfatorisk och medveten om att han nu kan intensifiera sitt krig än mer, motiverad att säkerställa att något Palestina aldrig ska kunna existera.
Åkesson och Kristersson gratulerar också. Den signal de skickar ut är att de är med på allt, Trump får göra vad han vill på svensk mark, bygg och använd militärbaserna som du behagar, vi vill bara vara kompisar med nya chefen.
Och USA är inte ett land i utveckling, det är ett land där livslängden minskar. Där samhället rasar ihop
De har ännu inte dragit slutsatsen att exemplen ovan – Ukraina och Palestina – visar hur svag idén om en ordning dikterad av USA är i vår tid. De har inte fattat att samma sak gäller Nato, att vi blev medlemmar precis när krigsalliansen slutade förknippas minsta lilla med ord som ”stabilitet” och ”förutsägbarhet”.
”Ett styrkebesked från västvärlden”, skriver Jimmie Åkesson. Helt kontrafaktiskt. För vi har en ny världsordning nu. USA:s och Europas dominans är ett minne blott. Det här nya började naturligtvis inte i och med det amerikanska valet 2024, men betonas av Trumps förkrossande seger.
Det är möjligt att Donald Trump, som traditionen bjuder bland amerikanska presidenter, också drar i gång nya krig. Även om han efter valsegern genast lovade att inte starta några är det militärindustriella komplexet en stor och betydelsefull aktör i USA. De behöver sysselsättas och ha en spelplan. Kanske visar sig Trump till och med vårdslös nog att bomba Iran, om han känner sig trängd.
Men i huvudsak är Trump en del i ett USA, och en västvärld, som retirerar och vars betydelse snabbt minskar globalt. Och USA är inte ett land i utveckling, det är ett land där livslängden minskar. Där samhället rasar ihop. Armodet har till och med fått snittlängden i landet att börja sjunka, folk blir kortare än tidigare generationer.
Asien är världens centrum numera, i exakt alla avseenden, och i Afrika och Sydamerika är Asien – framför allt genom Kina – dominanten bakom investeringar, tillväxt och infrastrukturprojekt. Även Indien ökar raskt sin betydelse politiskt och ekonomiskt globalt. Tillsammans har de två länderna nära 3 miljarder invånare, nästan tio gånger så mycket som lilla USA och tre gånger så många som EU och USA tillsammans. Asiens dominans märks också mer och mer inom kulturen. Samtidigt i USA: En uråldrig president Biden, intellektuellt helt frånvarande och oförmögen att tala i hela meningar, paraderas Boris Jeltsin-likt i offentligheten, en lika genant som perfekt bild av var landet befinner sig.
Trump har gjort reträtten till politik, men hans isolationism krokar bara i en befintlig utveckling snarare än skapar den.
Man borde kanske vara glad över att västvärlden träder tillbaka. Den interventionistiska amerikanska imperialismen har knappast varit en succé för demokrati och rättvisa världen över. Den har snarare genererat miljontals dödade och mer och mer terror.
Med honom väljer USA att spegla sig i Putins sätt att styra Ryssland
Globaliseringen av ekonomin, frihandeln och nyliberalismen, har förvisso gett oss fler varor – just in time – och billigare produkter av tveksam kvalitet, men samtidigt varit fullständigt förödande för såväl ekonomisk jämlikhet som planetens klimat. Lite mer protektionism och värnandet av nationella marknader är något även Sverige borde ägna sig åt. Att den fria rörligheten för kapital är en bra sak för vanliga arbetare är en myt som numera traderas av både högern och vänstern, både i Sverige och USA. Men invändningarna mot den beskrivningen får varken Trump eller europeiska rasistpartier ta patent på.
Visst, det är svårt att förstå, när vi sitter där vi sitter och har det ganska bra, att vi utgör ett då, ett förr. Men så är det. Tråkigt nog kommer västs dominans på intet sätt att ersättas av en ordning med mer demokrati, frihet och rättvisa. Tvärtom görs dessa värden, och de institutioner som representerat dem, allt mer irrelevanta. FN är ett exempel, där såväl västvärlden som Kina, Ryssland och Indien i dag behandlar det som en helt perifer organisation, onödig att lyssna på.
Så vart är vi på väg, med just Trump, just nu, i just Nordamerika?
Med honom väljer USA att spegla sig i Putins sätt att styra Ryssland. USA kommer inte att bli Ryssland, delstaternas självstyre är långtgående och Trump kan inte kontrollera landet på samma sätt, han är dessutom folkvald i ett riktigt val. Men trots det: de har påbörjat en förändringsresa där inspirationsbilder och mood board hämtas från en oligarki styrd av en korrupt maktfullkomlig fascist. Där kampen mot sådant som ”dekadens” och ”omoral” står i centrum. Där det offentliga samtalet är stenhårt modererat och reglerat av oligarker lojala med ledaren, och där de lojala i sin tur får fritt fram att berika sig bortom fattningsförmåga. Ett styre där i grunden icke-religiösa maktpolitiker låtsas bry sig om ”gud” och använder religiösa ledare och traditioner för att stärka sitt mandat och smycka sina propagandabilder.
I sitt första tal efter valsegern sa Donald Trump att han fått ett starkare mandat av väljarna än någon tidigare president. Och att gud ingrep mot skytten i Pennsylvania för att Trump ska kunna fullfölja missionen för landet. Det är med den inställningen han nu tar sig an sin resa.
Amer Sarsour om prosans magi, flyktens odyssé och att bli någon att räkna med